Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helga de la Brache - 1800-talets pretendenttyp. Kaspar Hauser och Naundorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA DE LA BRACHE
som kommit till synes, torde tron på hans höga börd och de
förföljelser, varav han för dennas skull måst lida, ännu icke vara
utslocknad. Han är senare tids mest populära pretendentgestalt,
ehuru visserligen icke av egen drift eller uppfinning.
En självskapad pretendent med rätt betydande märklighet
uppdykte i Paris samma år, då Kaspar Hauser gick ur livet. I
betraktande av tiden och orten är det nästan överflödigt att
tillfoga, att det handlade om en ny Ludvig XVII, att det sålunda
var en av de många, som ville vara den enligt officiella uppgifter
i Templefängelset d. 8 juni 1795 avdöde sonen till Ludvig XVI
och Marie Antoinette. En av de många men bland dem den,
som lyckades jämförelsevis bäst i sina bemödanden, så väl i varje
fall, att hans anhängare blott för ett dussin år sedan (1910—11)
lyckades få anspråken under allvarlig prövning hos Frankrikes
högsta juridiska auktoriteter. Visserligen blevo de då avvisade,
men det skulle höra till de otroligaste underverken, om en sådan
utgång utövat den ringaste verkan på de troende. Hjälten själv,
vars borgerliga namn var Karl Vilhelm Naundorff, erbjuder både
genom sitt verkliga livslopp och sina framförda anspråk så pass
mycket intresse, att en utvikning må vara tillåtlig.
När Naundorff presenterade sig som den underbart räddade
äkta Ludvig XVII, var han som redan antytts ingalunda den
förste med anspråk på den olycklige Dauphins roll. Han
distanserade emellertid genom sin förmåga att imponera och vinna
tilltro alla medtävlare, även den mycket uppmärksammade s. k.
baron de Richemont. Den stackars prinsens bonne hade ju aldrig
glömt sjuåringen, som den 10 augusti 1792 slets frän hennes
ömma omvårdnad, och när hon nu efter mer än fyrtio år
förklarade sig igenkänna honom — vilket nog i grunden var både
mindre överraskande och mindre avgörande, än det har utlagts
— var detta tillräckligt bevis för många. Andras tvivel övervanns
genom Naundorffs värdiga och säkra uppträdande, väl ock genom
upprepade mordförsök mot honom, varvid han dock förargligt nog
hade oturen att aldrig ha några vittnen eller några säkrare bevis
än ofarliga köttsår. Alltnog, han förvärvade ivriga och
offervilliga anhängare. Den gode hushällaren konung Ludvig Filip fann
emellertid hans anspråk på bourbonernas kronskatt, 300 miljoner,
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
