Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helga de la Brache - 1800-talets pretendenttyp. Kaspar Hauser och Naundorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA DE LA BRACHE
av troende, har han allt flera och allt underbarare saker att
förtälja om sina ungdoms- och vandringsår, varvid det ej kunde
undgås, att hans uppgifter från år 1831 och sådana de år 1836
kodificerades stämma rätt illa överens. En granskning av dessas
varianter vore här alldeles för vidlyftig, för övrigt finnes en lätt
tillgänglig sådan i årgången 1911 av Historische Zeitschrift (Otto
Tschirch, Die Naundorff-Legende), varjämte i Le Temps under
mars månad samma år G. Lenotre ägnat en rad artiklar ät frågan.
I korta drag ter sig vandringshistorien på följande sätt.
Ur Templetornet räddas den föregivne prinsen, dold i en korg,
samt hålles därpå ett par år strängt gömd under vård av en tysk
kvinna; under denna tid glömmer han nästan fullständigt sitt
franska modersmål. Han efterspanas av oblidkeliga fiender,
insvepta i mystiskt dunkel men av allt att döma mestadels
tillhörande hans farbroders, sedermera konung Ludvig XVIII :s krets.
Man finner hans gömställe, och nu följer en tid, då han ömsevis
blir av sina ovänner bortsläpad och förd i fängelse, ömsevis
underbarligen räddad, vanligtvis genom mellankomst av en trofast
jägare, under vilken förklädnad en greve Montmorin gömt sig.
Vart han med sina trogna flyktar, äro förföljarna snart efter, och
så virvlar tävlingen om hans person fram genom Frankrike,
Tyskland, Italien samt Amerika (i sista versionen ströks Amerika; man
hade bara sagt honom, att han nu var i Amerika). Allt som allt
fem gånger fängslad, kommer han varje gång åter undan, och
likaledes misslyckas alla anslag, som riktas mot hans liv. Men
striden kräver sina offer: den ene efter den andre av de trogna
vännerna faller för de försåt, som egentligen gällde honom, och
till sist står han fullkomligt isolerad. En tillfällighet för honom då
år 1810 till Berlin, han beslutar att alldeles avstå från den
olycks-bringande furstliga glansen och söker sig här utkomst genom
borgerlig näring. För att fa borgarrätt i Berlin vänder han sig till
polispresidenten Lecoq och lämnar honom sina enda
legitimationsmedel nämligen en medaljong med föräldrarnas porträtt samt
några dokument. Dessa sina ovärderliga skatter far han aldrig
igen, ty de hamna hos statskanslern v. Hardenberg (enligt
uppgiften 1836 rent av hos konung Fredrik Vilhelm III själv); i
stället skaffar honom Lecoq ett patent som urmakare samt föran-
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
