Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helga de la Brache - Hur prinsessesagan tillkom och blev trodd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA DE LA BRACHE
Så långt hàdè den samvetsgranne juristens oväld hållit
människovännens medkänsla i band, men i promemorians slut fick den
senare friare uttryck. Där tillfogade v. Koch sin »på stor
sannolikhet grundade förmodan», att Helga var dotter av Gustav IV
Adolf och drottning Fredrika i ett andra hemligt giftermål. Han
upplyste, att hon »är sjuklig och genom en från tak nedfallen
tegelpanna skadad i armen, så att hon icke kan arbeta annat än
med barn-undervisning eller tillsyn, till exempel som Oltfru»,
samt slutade med orden: »Något anspråk på Eders Majestäts
Enskilta Kassa kan hon icke hafva. Jag vet ej om allmänna medel
för hennes understödjande kunna disponeras, men jag föreställer
mig att hvarje svensk skattdragande gerna ville göra någon
uppoffring i detta afseende.»
Genom v. Kochs promemoria blev alltså realfrågan om Helgas
börd lämnad öppen men tonvikten lagd på hennes beklagansvärda
ställning, det gällde att skaffa henne en anständig försörjning, som
höll nöden på avstånd, ej mera. Det är en vädjan, som sällan
göres förgäves till ridderliga sinnen. Nu kom den också vid en
tidpunkt, som starkt anbefallde den till beaktande. Karl XV
hade nyss uppstigit på tronen och gladde sig åt en vidsträckt
folkgunst, som han var mycket mån att bevara. Hans goda hjärta
gjorde det alltid svårt för honom att låta någon supplikant gå
bort ohulpen, och just dessa första egna regeringsår var det
honom särskilt angeläget att för alla te sig som den verklige
beskyddande landsfadern. Om han något ögonblick tvekade och ville
skänka gehör åt de kloka röster, som manade honom till bättre
omtanke om sin egen alltid trassliga privathushållning, fick han
fort nog påminnelse, att sådant icke passade en konung. Så hade
Crusenstolpe i sitt januaribrev detta år under rubriken »Om
dynastiens förmögenhetsvillkor och arfsutredning» lämnat några till
arvskiftet efter änkedrottning Désirée fogade pepprade
anmärkningar.
Landet fordrar, att hvad som anslås till det höga ändamålet
äfven måtte dertill användas, hvilket ingalunda sker hvarken genom
skrinläggning eller förräntning, utan medelst tillämpning af det gamla
svenska ordspråket: ’att hvad som i Guds namn gifves, också måste
i Guds namn förtäras’; med andra ord: att hvad som den ena dagen
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
