Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helga de la Brache - Sagans upplösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA DE LA BRACHE
som fingo den obehagliga uppgiften att riva sönder mystärslöjan
kring hennes person, ville ingen onödig skandal och nöjde sig
med antydningar.
Av sådana spridda notiser kan dock slutas, att Helga måste
ganska dyrt försäkra sin nyvunna position. Hon hade från sina
ungdomsår en rätt stor och inte precis finkänslig
bekantskapskrets i huvudstaden, och åtskilliga ur denna undgingo ej att lägga
märke till hennes hastigt påkomna lycka. En del kunde hon ju
i sin ställning som förnäm antikvitet helt enkelt låta bli att
igenkänna, men andra läto icke negligera sig, ty de visste alltför mycket.
Till dem hörde systrarna och brodern, vilka som tjänsteflickor
och tvätterskor, den senare som fiskare, levde kvar på livets
skuggsida, snarast något deklasserade från den sociala ställning, en
vaktmästare i kungliga tullverkets tjänst ansågs intaga. Måhända
har hon icke nekat sig nöjet att giva dem en väl överdriven
föreställning om sin lycka, hur som helst ha de begärt sin anpart,
och hon har icke velat eller icke vågat avvisa dem. Så skapades
utgifter, för vilka pensionen icke räckte. Helgas uppfinningsrika
hjärna sökte utnyttja den nya värld, där hon fått sig ett
anspråkslöst hörn inrymt, och hon blev inom kort en trägen supplikant,
som icke försummade någon möjlighet att vädja till välvilliga
medmänniskor.
Vi skulle numera icke veta mycket, kanske ej ens något, om
denna tiggeritrafik, därest icke Helga och hennes anhängare under
senare dagar, då prinsessesagan var ohjälpligt förbi, gjort
hänsynslöst bruk av mottagna brev för att ådagalägga, att högtställda
personer, som förmenats ha ovillkorligen måst känna sanningen
av hennes märkliga ursprung, trott henne, visat henne välvilja
och sökt komma henne till hjälp. I denna delen visa de
framlagda dokumenten likväl icke mera, än att den indolenta
välgörenhetskänsla, som först utan prövning accepterat hennes
påståenden, sökte hålla ut så länge som möjligt. Hon fann vägen
till änkedrottning Josefine personligen och mottog från henne ej
obetydliga årsbidrag vid sidan av statspensionen. Hon sökte också
få denna förhöjd, vilket likväl under hänvisning till bevisningens
ofullständighet bestämt men i förbindliga termer avvisades av De
Geer. Till sist synes hon ej alldeles utan framgång vädjat till den
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
