Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helga de la Brache - Sagans upplösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAGANS UPPLÖSNING
läggas märke till hennes förklaring till v. Koch, att hon först
skickats till Sverige för att uppfostras i dess tro och undgå
katolsk villfarelse, ett mycket aktuellt drag vid den oro, som katolsk
propaganda just omkring 1860 vållade här i landet. Bland hennes
prästerliga bekantskaper från sextiotalets mitt märkes dåvarande
lektorn, sedermera professorn i Uppsala C. J. Norrby, vilken några
år blev hennes hängivne vän och nitiskt gick den olyckliga damens
ärenden hos förnämliga välgörare. Men om Norrby, som i hela
sin livsuppfattning var sanningsenligheten själv utan svek eller
skrymsla, till någon tid kunde duperas och göras till verktyg att
dupera andra, blev det honom, när det verkliga sammanhanget
gick upp, desto mera en samvetsplikt att skaffa full upplysning.
Under bekantskapens gång kunde Norrby ej undgå att märka, att
Helga, samtidigt som hon låtsades allenast lita på honom och hans
välvilliga förord, också jagade med andra hundar, vilka emellanåt
på ett högst oväntat sätt korsade hans bana. Det torde närmast
vara den misstro, detta ovillkorligen väckte, som framkallade det
naturliga steget att något syna i sömmarna Helgas egna
uppgifter. Nu hade hon oförsiktigt nog i den genom Mankell och
Uhr ingivna berättelsen skänkt en mycket framskjuten plats åt
sina förbindelser med de påstådda helsyskonen, prins Gustav av
Vasa o. a., samt starkt betonat de stora årliga underhåll, hon
från dem eller andra furstliga fränder mottagit. Detta inbjöd
ovillkorligen till kontroll.
Redan förut hade änkedrottning Josefine av Helgas växande
tiggerier funnit sig föranlåten att något höra sig för hos sina
med den avsatta dynastien befryndade anhöriga, men då voro
uppgifterna ännu för svävande för att möjliggöra någon klarläggande
undersökning. Nu funnos fastare utgångspunkter, och nu vanns
även helt annat besked. D. 7 februari 1870 meddelade prinsen
av Vasa till Norrby, att han aldrig haft annan förbindelse med
Helga än ett tre år förut på omvägar framfört brev från henne,
vilket icke besvarats; att alltsammans föreföll honom som en
orimlig dikt, och att han i varje fall ej skickat henne några
penningar: »jag håller hela berättelsen för otrolig och omöjlig». Detta
brev och de undersökningar, som under januari s. å. verkställts
i åtskilliga Stockholmsförsamlingars kyrkoböcker, gåvo dråpslaget
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
