Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. »Oss är födt ett furstebarn»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara synnerligen glad och förväntansfull. Endast ett fåtal
år hade han suttit på Sveriges tron och visste väl med sig,
att från legitimitetens principer och traditioner hade han
ingen auktoritet och intet stöd att påräkna. I de sjukliga
farhågor, han aldrig lyckades fullt frigöra sig från beträffande
sin trons trygghet och sin ätts framtid, måste utsikten
att få ett nytt föreningsband med nationen för honom
te sig som en lofvande ljuspunkt. Hos folket själft lefde
ännu ett friskt minne af de närmast föregående kungliga
ätteföljdernas relativa kortvarighet och huru därvid undergången
hotande gapat öfver land och rike. Den dynasti,
som landet själft en gång gifvit sig, hade medfört fred och
trygghet, och dess bestånd måste förefalla som en af de
väsentligare förutsättningarna för lugn inre utveckling och
yttre själfständighet. Men först med det barn, som nu
förväntades, blefve denna dynasti inhemsk, blefve fullt svensk.
Detta barn blefve ju den förste infödde medlemmen af
dynastien, den förste som genom modersmålets olösliga
band knötes samman med folket själft och dess
minnen.
Men skulle det bli en prins eller prinsessa, det var frågan.
Skulle – för att begagna oss af orden i den sedan så framstående
skolmannen Otto Joel Gumælius’ tal på Strängnäs
gymnasium – det kungliga barnet komma att tillhöra »det
milda, veka kön, som visserligen i hög grad förtjänar och
jämväl i rikt mått skördar det starkare könets aktning, vördnad
och kärlek, men hvilket genom våra grundlagar är befriadt
från den bekymrande befattningen med statens allvarsamma
värf, såsom af naturen bestämdt och danadt att i
stilla verksamhet bereda och njuta sällheten»? Eller skulle
det bli en laglig arftagare till vår gamla konungakrona, en
prins, som en gång komme att öka antalet af Sveriges
Karlar?
Äfven den tidens mycket primitiva reporter-journalistik
mäktar ge en rätt liflig föreställning om den allmänna
spänning, hvarmed afvaktades, om det, som sagdt, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
