Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. »Sjungom studentens lyckliga dag»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara så vacker som helst, kan man tröttna, och då kom
turen till historierna. Man slog sig ned omkring ett rundt
bord, som hade sin plats midt på golfvet, och nu öfverbjöd
man hvarandra i sådana, uppsluppna och bastanta, men
äfven kvicka och skrattväckande. Under allt detta gick
grefve Henning Hamilton fram och tillbaka på golfvet. Blef
bifallet för högljudt, stannade han ett grand och lyssnade,
men fortsatte därefter sin promenad.»
Men umgängeskretsen omfattade naturligtvis äfven andra
än studenter. För akademici och andra af ortens honoratiores
gåfvo prinsarne icke sällan middagar och supéer, som
ju kunde vara nyttiga nog för prinsarne, därigenom att de
fingo öfva sig i konsten att representera och utvidga sin
människokännedom, men särskildt nöjsamma voro dessa
tillställningar förmodligen i regeln icke.
Vida gladare och trefligare voro då däremot dans- och
musiktillställningarna i den gästfria v. Kræmerska landshöfdingefamiljen
å Upsala slott samt balerna och soaréerna å
gillet. Kronprinsen var en outtröttlig och passionerad
dansör.[1] »Det var grant att se den högresta och symmetriskt
byggda gestalten ila fram öfver golfvet, under det att
den unga meddanserskan, omsluten af hans kraftiga arm,
nästan flög omkring salen. Mammorna sutto med hjärtat i
halsgropen både af förtjusning och häpenhet. Visst var det
roligt för grefvinnan – och professorskan – att kunna tala
om, att just deras döttrar varit de lyckliga. Men Herre
Gud, man kunde ju ej vilja riskera den stackars flickan för
ens en sådan ära. Härom handlade det dock nästan, och
dagen efter en sådan bal berättades det nästan öfverallt i
staden, huru någon hört »Glasen» (prof. Olof Glas) ropa till
doktor Söderbom, i detsamma de guppade förbi hvarandra
i sina bredschäsar: ’Jag ska’ ner till fröken –n, som kronprinsen
dansat i kras.’ (Sundblad.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
