Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. På giljarfärd. -- Förmälning. -- Gemål och barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt i dess grannskap prästgården m. m. Till vänster synes
gafveln af ett korpralsboställe med sin täppa. I förgrunden
pittoreska klippor bevuxna med björkar och löfbuskar.
Vid ridåns uppgång är scenen uppfylld af bondfolk, som
fira ett bröllopskalas; bland gästerna förekomma skånska,
blekingska och småländska bönder och bondgummor i
högtidsdräkter, lappar och lappkvinnor, dalkarlar och dalkullor,
vingåkersfolk, några soldater af andra lifgrenadjärerna,
Smålands husarer och grenadjärer m. m. Midt på framscenen
ett grant dukadt kalasbord, vid hvilket sitta en bondbrud
i blekingska nationaldräkten (fru Bergmanson, d. v. s. senare
fru S. Hedin), brudgummen (Svante Hedin), grenadjär vid
andra lifgrenadjärregementet, hans far (Georg Dahlqvist),
korpral vid samma regemente, prosten (N. V. Almlöf),
länsman, klockare m. fl.
När ridån gått upp, sjunges en kör till melodien »Storm
och böljor tystna re’n». Därefter uppstiger korpralen,
tackar för sången och förkunnar: »Här skall bli dans och här
skall bli sång och glädjen skall få en mer än vanlig
betydelse, vill jag tro. I dansens nöjen få vi se det nordiska
folklifvet återspegladt, och i de gamla sångerna höra vi
återklangen af Nordens innersta känslor. Men hvad jag vill
säga er, god’ vänner, det är, att innan dagen slutas, kan en
fröjdefull tidning inträffa här. Då kommer det bästa till sist.
Ni får väl se.»
En skånsk bonde (Uddman) afsjunger på mel. Näckens
polska ett par kända vackra kupletter ur 1843 års
nationaldivertissement: »Svenska bonden ärfde svenska jorden».
Därpå utföres »Väfva valman».
En lapp (Söderberg) sjunger (på mel. »Spring min snälla
ren») visan ur nämnda divertissement: »Trängt har glädjens
sken upp till lappens fjäll», hvarefter följer en dans af lappar
och lappkvinnor.
En norsk bonde (Walin) sjunger också efter samma
divertissement (på mel. »Der holdes Thing i Opslo By») den
bekanta: »Från Dovrefjäll jag hälsning bär, från bröder
bakom berg i väster».
En morakarl (Olle Strandberg) sjunger nu den vackra
visan »I Dalarne bodde, i Dalarne bor» etc.; därefter daldans.
Härefter sjunger en värendsk bondflicka (m:lle Bervald,
senare friherrinnan Åkerhielm) den nu så kända, men då
sällan sjungna, ur den Dybeckska samlingen hämtade
folkvisan »Du gamla, du fria, du fjällhöga nord».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
