Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. På giljarfärd. -- Förmälning. -- Gemål och barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En smålandshusar (Günther) sjunger (på mel. ur »Svante
Sture och Märta Leijonhufvud»: Upp bröder för konung
och fädernesland): »Soldaten han älskar sin kung och sitt
land», och en smålandsgrenadjär (Fr. Lundbergh) svarar i
samma melodi.
Nu utbrister korpralen: »Bra mina gossar, ni sjunger som
karlar och ni skall väl också slåss som karlar, om det gäller
på. Nu måste vi ha en slängpolska. Spel upp, ni spelemän!»
Polskan dansas, men afbrytes af en äldre bonde, som kommer
hastigt in och förkunnar, att alla kronofartygen på väg
till Stockholm med den blifvande kronprinsessan blifvit
synliga.
Fartygen synas i förgrunden. Prosten framträder midt
på scenen, pekar utåt hafvet: »Ja, mina vänner! därute färdas
nu den efterlängtade prinsessan! Det är en högtidlig
stund, då den höga främlingen som en älskad brud nalkas
sitt blifvande hemland. Äfven vi må hälsa henne välkommen
på ett enkelt, hjärtligt och svenskt sätt. Gud välsigne
henne och hennes färd till våra bygder.»
Folket upprepar de sista orden och afsjunger därefter på
melodien »Jag hälsar dig fredliga flagga» en kör:
Kom vimplade skepp, kom att vagga
till Norden den furstliga brud etc.
Slutorden ha följande lydelse:
»Du hamnar vid grönskande stranden
Din brudgum där räcker dig handen
På Skandiens frejdade jord,
Och jublande ropet hörs skalla,
Från hjärtan, som hälsa dig alla
Välkommen! Furstinna till Nord!»
Korpralen tillägger, sedan skeppen försvunnit ur sikte:
»Fartygen synas icke mera, men våra röster höras upp till
höjden. Gud signe vår svenska kronprinsessa! Gud signe
vårt älskade konungahus!»
Till slut afsjunges en af Johan Jolin författad hymn, hvars
sista stanser äro:
»Fast stormen fjärran på sin vinge skakar,
Vi frukta icke, ty ditt öga vakar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
