- Project Runeberg -  Karl XV och hans tid /
95

(1910) [MARC] Author: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. På giljarfärd. -- Förmälning. -- Gemål och barn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hårdt träffade slaget kronprinsen. Bitter och svåröfvervinnlig
är för fadershjärtat alltid en dylik förlust. Men
mångdubbelt bitter måste den ha varit för en man med
kronprinsens lynne och romantiska framtidsplaner. Säkerligen
hade för hans ögon hägrat bilden af den unge sonen
som medhjälpare och fortsättare af de hjältedater och den
kungagärning han drömde om som sina. Och genom läkarnes
förklaring i samband med den unge prinsens födelse
hade på förhand grusats den tröst, han skulle kunnat söka
i ett vaknande hopp om att åter en gång få se en ny ättling
växa upp i den nu bortrycktes ställe. Det uppges, med
hvilken tillförlitlighet veta vi icke, att kronprinsessan erbjudit
sin gemål skilsmässa, på det att han i en ny förmälning
måtte vinna en manlig fortsättning af sin ätt. Men han
var i alla händelser alltför ridderlig och alltför varmt och
med för stor tillgifvenhet och vördnad fäst vid sin ädla
gemål, för att han skulle vilja lyssna till ett sådant förslag.

Saknaden efter den unge sonen torde ock ha inspirerat och
sökt sig uttryck i hans dikt: »Jag klagar nu.» Djup och
bitter är den dystra lifsbesvikenhet, som genomdallrar t. ex.
följande vers i dikten:

»Jag klagar nu, ty borta – borta
Är all min tröst i lifvets lopp!
Ack, glädjens dagar voro korta –
Nu minne talar, icke hopp.
Dock döden är en fridfull ängel
Och huldrik, fastän allvarsam;
Liksom han brutit blommans stängel,
Så må han bryta trädets stam.»

Det blef alltså på den unga dottern han fick koncentrera
sin faderliga ömhet. Och ehuru gifvetvis den egentliga omsorgen
om hennes uppfostran och karaktärsdaning hvilade
i moderns goda och kloka händer, så följde han med kärlek
och lifligaste intresse henne under uppväxtåren, lekte med
henne, sökte göra henne hurtig och kavat, för att liksom
därigenom skaffa sig en ersättning för att icke ha någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:58:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kxvtid/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free