Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. »Konungen är död, lefve konungen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konung Oskar hade ursprungligen ägt en högst ovanlig
förmåga att i minnet kvarhålla de mest olikartade detaljer
och förenade därmed en snabb uppfattning, ett säkert omdöme
och en sällsynt klarhet i framställningen. Men stundom
midt under ett samtal, åt hvilket han ägnade hela sin
uppmärksamhet, tycktes han, säger hans läkare, förste
lifmedikus P. O. Liljevalch i sin berättelse om konung Oskars
sista sjukdom, aflägsna tanken till något annat föremål, vid
hvilket han då, utan att kunna störas, lät den hvila – vanligen
blott några ögonblick, men stundom flere minuter och
än längre, hvarefter det afbrutna samtalet fortsattes, som
om det icke varit afbrutet. Det egendomliga uttrycket därvid
i hans anletsdrag och särdeles i blicken, det krampaktiga
tillstånd eller de ofrivilliga rörelser, som därunder
stundom ägde rum än i ett, än i ett annat muskelparti,
hänvisade på sannolikheten, att denna tidtals oftare påkommande
tankspriddhet hade sin orsak i ett börjande lidande
uti det centrala organ, genom hvilket tanken föres.
Under loppet af år 1851 hade hälsan blifvit allvarligt
vacklande, hjärtats rörelse blef fortfarande oregelbunden,
matsmältningen störd och lefvern tilltog i omfång. Äfven
hjärnan visade en trötthet, som fordrade hvila. Detta
föranledde en vistelse sommaren 1852 vid badorten Kissingen
i Tyskland och efter badkurens slut en resa till Schweiz.
Han återkom med en förbättrad hälsa, men vid denna tidpunkt
träffades, som förut är nämndt (sid. 90), fadershjärtat
af den smärtsamma förlusten af prins Gustaf, och inom
kort låg äfven han själf på sjukbädden, lidande af samma
sjukdom, som öppnat grafven för den så bittert begråtne
sonen. En tyfoidfeber med särdeles långsamt förlopp
hotade nu under flera veckor kung Oskars lif, men lämnade
slutligen rum för en konvalescens, som ehuru långsam
dock gaf hopp om ostörd hälsa. Men de politiska
förhållandena (Krimkriget) nödgade honom att alltför snart och
mycket åsidosätta omsorgen om sin egen person. Med
ingången af 1857 började hans hälsa å nyo bli på ett högst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
