Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det ålåg honom att skrifva Karl XV:s personalier, hvilka
ord i följd af Carlsons egenskap af konungens mångårige
lärare och statsråd och af hans, historieskrifvarens, omfattande
erfarenhet och ansvarsplikt inför sanningen alltid
måste tillerkännas betydelse.
F. F. Carlson yttrar bl. a.: »En konungs minne kan icke
skiljas från hans regering. Honom tillhör att om ock blott
med en enkel viljehandling upphöja till verklighet hvad
många tänkt eller önskat eller förberedt. Hans lefnadsbana
är ett stycke af hans folks utveckling. Sveriges och Norges
folk ha icke upplefvat ett tidskifte betecknadt af en så stark
utveckling, en så mäktig förkofran som Karl XV:s regering.
Återblicken på hans lif är tillika en utsikt öfver denna utveckling.»
Man läser i Uplandslagen af år 1296 bland de inledande
orden till Withærbo balkær (d. v. s. balken ang. vidboendes
eller grannars och närboendes inbördes rättigheter och skyldigheter):
»Land skulu mæth laghum byggiæs, ok æi mæth
walz wærkum, thy at tha standæ land wæl tha laghum fylghis.»
Från dessa ord hämtade kung Karl sitt vackra, kort efter
tronbestigningen kungjorda valspråk: Land skall med lag
byggas.
Personligen hade ock Karl XV en djup känsla af sanningen
häraf och af vördnad för lagen. »För lagen böjde han
sig alltid», vittnar ock uttryckligen den man, som eljest
i sina Minnen är ganska oförbehållsam i fråga om svagheter
hos Karl XV som regent och människa, nämligen Louis
De Geer. Och han tillägger: »Kunde man blott visa honom,
att något som han ville var olagligt, så satte han det aldrig
mera i fråga.»
Till de oeftergifliga förutsättningarna för, att ett land skall
kunna sägas verkligen vara byggdt med lag och att de lagar
som finnas må kunna hämta styrka i beståndande aktning, hör
dock bl. a., att lagarna icke få vara eller förnimmas som
föråldrade, hårda och orättfärdiga.
Den svenska lagstiftningen under förra hälften af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
