Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom konventikelplakatet, i all synnerhet så som det
tillämpades, blefvo alla enskilda sammankomster till gemensamma
andaktsöfningar straffbara. Den som höll eller tillät
sådana i sitt hus kunde få dyrt umgälla detta »brott»,
som naturligtvis på sin tid af de reaktionära ansågs synnerligen
vådligt för samhällets bestånd. Första resan bötades
200 daler s:mt och andra resan 400, som förvandlades
till resp. 2 och 3 veckors fängelse, på tredje resan följde
två års landsförvisning. Deltagandet i sådan andaktsöfning
medförde böter af 40 mark s:mt, som vid andra och tredje
resan dubblades och fördubblades.
Missgärningsbalken var jämte kyrkolagen väl försedd med
straff för dem, som af prästerskap och myndigheter förmenades
ha på ett eller annat sätt kommit i konflikt med statskyrkans
lära och intressen. Jämförelsevis lindrigt kunde de
slippa undan, som af lättsinnighet begått »gäckeri» med Guds
ord och sakramenten, och de som föröfvat s. k. sabbatsbrott.
De fingo bota, och orkade de ej det, skulle de plikta med
kroppen.
Vida värre råkade emellertid de ut, som fastän varnade
fortforo, att utsprida »villfarande lärosatser». De landsförvisades
och skulle enligt kyrkolagen mista ämbetet. De
som »afföllo» från statskyrkans lära fingo samma straff och
skulle aldrig komma i åtnjutande af något arf, rätt eller
rättighet inom Sverges gränser.
Redan att dessa lagbestämmelser i och för sig kunde få
stå kvar långt efter 1809, är belysande för den reaktionära
efterblifvenheten och trångheten hos dem, som i det dåtida
Sverge makten och ansvaret hade, samt svårigheten för liberala
och humanitära åskådningar att bryta igenom och
göra sig gällande. Ännu värre ter sig det, när man ser icke
blott att paragraferna i fråga verkligen tillämpades, utan
ock huru de tillämpades.
Det är verkligen en nätt och uppbygglig kulturbild, när
man t. ex. kan få läsa i Aftonbladet för 1854 berättelsen
om att Gäfle länshäkte i juni s. å. varit starkare anlitadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
