Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta är blott några få exempel på de trakasserier och
förföljelser af mångahanda slag, de utsatte sig för som icke
voro renläriga.
Man drog sig icke heller ens för att tillgripa landsförvisningsstraffet. En sjöman F. V. Nilsson, baptismens förste
apostel, en hygglig och ärligt troende man, blef efter mångahända trakasserier och förföljelser utvisad 1850 och måste
söka sin tillflykt till Danmark, som ett par år förut fått en
friare religionslagstiftning.
Ett par år senare inträffade en ny landsförvisning, som
kastade löjets skimmer öfver hela detta skyddsvärn för den
rena läran. Det gällde då ett Stockholmsoriginal, »professorn i aftagande», porträttritaren Adolf Pettersson. Han hade
i tidningen Demokraten angripit bibelns berättelse om Kristi
himmelsfärd och på grund af jordens form och rörelse sökt
bevisa orimligheten häraf. Det var alltså lastande och gäckande af Guds heliga ord, och det var naturligtvis alldeles
omöjligt att låta honom vara kvar i landet. Han vandrade då
på egna ben ned till Öresund och anlände dit efter tre
månaders fotvandring. Sverge ville bli af med honom, men
Danmark ville inte taga emot honom. Han var nämligen
fattig och icke arbetsför, och danska staten ansåg sig icke
ha någon skyldighet att försörja svenska statens fattighjon.
Han fick då söka sin tillflykt till en pråm i sundet. Därifrån
blef han slutligen bortkörd och begaf sig då till Lund.
Kyrkans och lärans säkerhet befanns synbarligen icke
längre hotad, och man låtsade inte om landsförvisningsdomen. Han betraktades endast som en vanlig lösdrifvare och
återkom slutligen till hufvudstaden. 1854 landsförvisades
slutligen en målare, som öfvergått till katolicismen.
Allvarligare försök att bryta detta ofördragsamhetens och
samvetstvångets brutala system gjordes först, sedan man
kommit ett stycke in på 50-talet, och att så skedde från
första statsmaktens sida, var till stor del i följd af kung
Oskar I:s personliga ingripande. I det tal, hvarmed han
hälsade de hösten 1856 sammankallade ständerna, manade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
