Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I samma riktning som Gripenstedts gå däremot snarare
uttalanden af norska statsrådet Manthey. I dennes memo=
arer t. ex. från 1861 säges det bland annat, att Karl XV
då icke hyste någon större aktning för De Geer som »po=
litiker», emedan denne vore alltför ärlig och kungen, säger
M., hade fått för sig, att en statsman jämt måste, som han
själf gör, föra tvetungadt tal.
I hvad mån denna sista beskyllning är befogad, är ju
för en eftervärld omöjligt att afgöra. Mången gång torde
dock helt säkert detta »tvetungade» tal snarare vara att
ställa i samband med den af många erkända och vitsordade
egenskapen hos Karl XV att icke alltid väga sina ord, utan
prata så som det för stunden föll honom in, och då kan
det ju lätt, åtminstone till det yttre, inte bli riktigt bra be=
stäldt med hållningen och öfverenstämmelsen mellan ut=
talanden vid ena och andra tillfället, utan att man därför
behöfver misstänka någon afsiktlig bakslughet. En annan
bidragande och ursäktande förklaring torde man ock kunna
finna i en ganska vanlig psykologisk företeelse. Den nämligen
att personer få den lilla fåfängan att synas sitta inne med
talanger, som de alls icke ha, och för sådant ändamål söka
antaga sätt och maner, som de tro höra dit och som i
själfva verket ofta kunna vara oskyldigare än det ser ut.
Född och utvecklad till diplomat och politiker torde Karl
XV knappast kunna sägas ha varit, men det är ju emeller=
tid ganska troligt, att han inbillade sig vara det eller att
somliga bland hans omgifning funno tjänligt att bibringa
honom uppfattningen att hän var det och att därtill hörde
äfven det där tvetungade talet och den påstådda benägenheten
att gå bakom ryggen på sina konstitutionella rådgifvare.
Att i själfva verket Karl XV och Louis De Geer inte
precis drogo så synnerligen jämnt ihop, torde man icke
kunna blunda för. Men de voro ock hvarandra så olika
till temperament, sätt och åskådningar, att det inte kan
förundra, om de egentligen icke sympatiserade något dju=
pare eller konflikter kunde förekomma, som kvarläm=
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
