Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
använda ett under de senare unionella striderna ganska
gängse slagord. Tidigt gjorde sig ock inom Norge en stark
opinion gällande att taga bort hela ståthållarsysslan som
obehöflig och i stället upprätta ett nytt statsministerämbete,
som skulle vara ständigt besatt och hvars innehafvare skulle
vara ordförande i den norska regeringen i Kristiania. Alltså
att därigenom få bort »provinsmärket» och genomföra en
väsentlig reform i regeringens organisation.
Vid kung Karls tronbestigning hade mellan honom och
hans norske rådgifvare träffats den öfverenskommelse, att
kungen skulle sanktionera ett eventuellt stortingsbeslut i
nämnda riktning. Sanktionen skulle alltså bli från kung
Karls sida ett slags »morgongåfva» till norska folket, mot=
svarande den hans fader och företrädare gifvit vid sin tron=
bestigning genom de af honom då fattade beslut angående
egen norsk örlogsflagg och norska riksvapnet etc.
När stortinget sammanträdde hösten 1859, fick det ock
under hand mottaga meddelande om denna konungens af=
sikt och fattade i början af december utan afsevärd menings»
skiljaktighet och debatt ett beslut i ofvan nämnda riktning.
Underrättelsen härom kom till Sverge ungefär en månad
efter sedan den Anckarsvärdska motionen gifvit signal till
strid, och då bröt stormen lös på allvar. Stortingets beslut
uppfattades nämligen på många håll som utmaning och trots,
och den kände journalisten och advokaten V. F. Dalman
skyndade att genom en motion på riddarhuset draga äfven
den frågan inför ständernas forum.
När man nu läser dessa motioner och inlägggen och de de=
batter de framkallade, stöter man öfverallt, hvart man än vän=
der sig, på sådana synpunkter och argument, slagord och fra-
ser, att man nästan liksom finner sig försatt fram i tiden till
8o=, 90= och i900=talens unionsdebatter, ändlösa och resultat=
lösa i åminnelse. Man möter härvid sådana idel gamla be=
kanta som t. ex.: Kieltraktatens fjärde artikel, mer eller mindre
skarpsinniga och lärda, sakliga eller lidelsefulla historiska, po=
litiska och rättsvetenskapliga deduktioner och utredningar om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
