Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med otröttad fot sprungit öfver strömmar och haf samt där"
under befriat sig och andra från flera än en Boa constrictor;
det har lefvat för stora idéer, ofta segrat, alltid blödt för
dem; det har gifvit mycket åt andra, minst åt sig själft, ty
hvad har detta gamla land för sitt välförhållande? Det har
en representation med själfskrifvenheten i spetsen och stats"
kyrkan midt uti, kall, förfrusen, kylande åt alla sidor, det
har en verkligen allenastyrande konung; det har en beskatt"
nirigsrätt, hvars verkan ofta bestämmes af hasarden; det har
visserligen fullkomlig tryckfrihet, ty för ett folk, som tänkt och
talat så mycket, var det icke gärna möjligt att afhändas tung"
ans fria bruk. Hade det varit möjligt, hade det nog skett,
ty Sverige är uppoffringarnas rike - - -»
Vid jämförelse mellan de båda ländernas statsförfattningar
måste Sverige känna sin egen betydligt underhaltig. »Sverige
hade sått för mycket och skördat för litet, Norge hade sått
intet och skördat allt. Det var för mycken tropisk växt=
lighet i Norges politiska natur, medan Sverige räknade miss"
växlar för det mesta. Så uppkom afunden. Men denna
känsla är icke alltid så mörk som man föreställer sig. Den
har liksom molnet den också sitt purpurbräm och sin gyl"
lene rand. Den inrymmer icke allenast bitterhet öfver det
sämre man har, utan äfven någon gång en ädel längtan efter
det bättre man saknar. Denna känsla blef Sveriges mot Norge.
Sålunda är det misstänksamheten å ena sidan och afunden
å den andra, som blickat emot hvarandra öfver den gemen=
samma fjällmuren. Se där orsakerna till missämjan och
tvisterna, hvilka skola fortfara, så länge statsförfattningarnas
olikhet står kvar. Men ju mindre man berör dem, desto
mindre märkas de. Att rifva ned regn enkom för att vattna
ogräset, det är obetänksamt, och just detta utgör felet i grefve
Anckarsvärds motion.^
Slutet på hela visan - vi mena icke på Blanches, utan
på ständernas förhandlingar i dessa frågor - blef, att samt"
liga ständer biföllo utskottets klämmar, men tonen i skrif"
velsen, hvarigenom besluten tillkännagåfvos, blef betydligt
lugnare och diskretare. Allt direkt tal om Sveriges öfver"
höghet var aflägsnadt. Man afsåge med en revision, sade
man, blott ett undanröjande eller förmedlande af de olika
åsikterna om unionens betydelse, så att den grundåsikt,
h varifrån man utgått vid unionens stiftelse, måtte i båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
