Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i februari 1862. I detta balanserades med stor diplomatisk
behändighet mellan de stridiga uppfattningarna och både
gafs och togs tillbaka, för att både riksdag och storting
skulle kunna känna sig till freds.
Sedan förmåddes stortinget att i juni 1863 antaga en i
tämligen sväfvande ordalag hållen dagordning, som af den
Stangska regeringen senare blef tolkad som ett återkallande
af 1860 års betydelsefulla stortingsadress (se sid. 216) och
som ett bemyndigande att vara med om det af Sverige på=
yrkade revisionsarbetet.
Till denna stortingets beredvillighet att tyst och besked=
ligt slå till reträtt ha sedan anförts flera förklaringsgrunder,
såsom bl. a.: Önskan att uppträda så hänsynsfullt som
möjligt mot kung Karl, som slitit så ondt under ståthållar=
fejden. Vidare drog man sig för att genom en debatt åter=
uppväcka den storm, som redan lagt sig. Äfvenledes ville
man gärna visa tillmötesgående mot en regering, från hvil=
ken man förväntade i allmänhet en större beredvillighet
till samverkan med stortinget och en reformvänligare håll=
ning än som varit utmärkande för föregående regeringar.
- Af den Stangska blef ock enligt löfte ett par år där=
efter framlagdt förslag om årliga storting, hvilken reform
då låg den liberala oppositionen mest om hjärtat. För=
slaget strandade emellertid, då det på grund afJaabseks och
en del andras rädsla för de ökade kostnaderna icke fick en
grundlagsstadgad majoritet. Först 1869 genomfördes den
reformen. - Att få i hop de norska medlemmarna i en
sådan unionell revisionskommitté stötte emellertid på stora
svårigheter och förorsakade tidsutdräkt. Den ende mera
inflytelserike norske politiker, som man slutligen lyckades
få med, var den gamle bondehöfdingen Ueland, och det
var först efter en kraftig personlig påtryckning från kung
Karl. Den rättsvetenskapliga auktoriteten å norsk sida blef
den ifrige skandinaven professor T. H. Aschehoug. Sverige
var däremot representerad! af flere mera bemärkta politiker,
såsom excellensen G. A. Sparre, landshöfding Gustaf Lager»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
