Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. »Sveriges förste konstitutionelle konung.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bjelke, öfverståthållaren Gillis Bildt, rådman A. V. Björck och
hemmansägaren Erik Ersson, de vetenskapliga auktoriteterna
voro justitierådet K. J. Berg och professor V. E. Svedelius.
Denna unionskommitté, som kom till stånd först i febr.
1865, framlade hösten 1867 ett fullständigt förslag till ny
föreningsakt på icke mindre än 71 paragrafer, medan riks=
akten endast omfattade 12. Förslaget accepterades af båda
rikenas regeringar.
På grund af många olika förhållanden syntes situationen
nu mycket gynnsam för genomförande af en revision.
De värsta såren efter ståthållarstriden hade hunnit gro
igen på båda sidor om Kölen. Och i Norge hade krafter och
stämningar, som icke blott voro i allmänhet unionsvänliga,
utan ock därtill voro beredvilliga att låta engagera sig i en
energisk sammanslutningspolitiks tjänst, vuxit upp och blifvit
starka. Liknande tendenser inom den yngre civila och mi=
litära byråkratien hade gjort sig gällande på slutet af 1850 talet
(jämför sid. 108 o. f.), men af ståthållarstriden skrämts tillbaka.
Nu vågade de sig åter fram i dagsljuset och vunno snart ett
inflytelserikt stöd hos Morgenbladets energiske och hänsyns=
löse redaktör Kristian Friele (förebilden säges det till Björn=
sons Redaktören). Den revisionsvänliga ifvern på detta håll
gick snart till sådana öfverdrifter, att man rent ut framhöll
den brittiska unionen som den svensk-norska unionens fram=
tidsideal.
Kom så skandinavismen och gjorde sitt till. I den danska
frågan hade visserligen skandinavismen spelat bankrutt, men
flera af dess män i Norge trodde, att om de ville rädda
något, måste det ske genom att utveckla och befästa uni-
onen. I maj 1864, medan Danmarks sår ännu blödde öppna,
bildade de därför i Kristiania ett skandinaviskt sällskap, som
hvars förnämsta programpunkt uppsattes ett sådant arbete,
och som motiv anfördes, att den svensk=norska unionen
bildade ett viktigt led i den framtida sammanslutningen
af alla de skandinaviska stammarna. Sällskapet fick stor
anslutning inom hufvudstadens ämbetsmannar handels= och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
