Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. »Folkets pulsar i brand.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enhetssträfvandet vaknade till fullt medvetande, skulle det
mötas af samma motstånd, som nu herskade i södern. - -
Om någonsin ett folk gjort sig förtjänt af friheten, så vore
det mellersta Italiens folk. Öfvergifvet af sina furstar, hade
det under mera än ett hälft år styrt sig själft och upprätt=
hållit lag och ordning på ett sätt, som furstarne icke kunnat
göra. Aldrig hade någon folkresning varit mera berättigad
än den italienska, aldrig någon renare och ädlare. Där fri=
heten framträdde så obefläckad, kunde den icke visas till=
baka. Intet folk kunde bättre förstå än det svenska, som
aldrig legat under främmande förtryck och som själf gifvit
sig den dynasti den ägde. - - Redan den omständighet
att det svenska folket blefve det första, som genom sin repre=
sentation komme att lämna Italien sitt moraliska understöd,
vore tillräckligt för att göra detta understöd betydelsefullt.
Med Lallerstedt instämde Blanche, Wsern, Ekholm, Gre=
nander, Schwan, Björck, Staaff, Widell, A. O. Wallenberg,
Loven, H. Gahn, Renström m. fl.
Lars Johan Hierta påpekade i detta sammanhang, att
staterna af andra och tredje ordningen hade en stor och
helig kallelse att uppfylla, nämligen att i furstarnes råd
söka göra moralen gällande för politiken.
Den Lallerstedtska motionen upptogs både hos adeln och
bönderna. När den väcktes i bondeståndet, reste sig ståndet
som en man för att understödja den. Allmänna besvärs=
och ekonomiutskottet vitsordade i anledning af motionen,
det varma deltagande, hvarmed svenska folket följt Italiens
ädla folk under och efter den nya skiftning i dess öden,
som det senaste kriget lät hoppas och äfven medförde, samt
att Sverges folk ej kunde annat än med hängifna välönsk=
ningar följa hvarje annat folks strider och uppoffringar för
vinnande af själfständighet. Det kunde icke inom Sverges
landamären ha funnits någon tvekan om den talan, Sverges
ombud borde i öfverenstämmelse med nationens enstämmiga
mening föra. Men då kungens upphöjda och frisinnade
tänkesätt voro kända och åt honom förvärfvat folkets ode-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
