Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. »Folkets pulsar i brand.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den djärfve, som framkommit med denna förflugna folk=
beväpningsidé! Herr krigsministern tyckte, att han hade
blifvit för tidigt väckt: man visste icke ännu, om några
skarpskyttekårer skulle komma att bildas. Det lönade så=
ledes icke mödan, att akademien brydde sin hjärna med
några funderingar, huru de borde organiseras. Efter detta
sänkte sig krigsministern sakta ned i sin ordförandestol och
syntes icke skänka någon uppmärksamhet åt hvad den föl=
jande talaren, major Oskar Björnstjerna, anförde till under=
stödjande af förslaget.
Men ännu en gång blef herr krigsministern väckt ur sin
ljufva slummer. Det var, då votering begärdes. Därvid
gnuggade sig herr krigsministern hastigt i ögonen och var
strax färdig med denna proposition: Den som bifaller den
omhandlade frågans upptagande, reser -sig, den det icke vill,
förblifver sittande! - Och si, det begaf sig, att med undan-
tag af motionären, major Björnstjerna och öfverste Hagel=
stam hela akademien förbiet sittande.
Det är, slutar tidningen, dessa lugna krutgubbar, som skola
föra oss an, när ropet en gång ljuder: framåt."
Montgomery (se äfven sid. 179), hade börjat vid sexton års
ålder som trumslagare i finska kriget och sedan under San=
dels och Döbeln i samma krig avancerat till underofficer
och löjtnant, var med i kriget mot Norge, blef finska krigets
historieskrifvare och slutade som landshöfding i det län,
där han som yngling varit biträde åt häradsskrifvare. Om
sin ofvan berörda fejd i krigsvetenskapsakademien med di=
verse stora fredsgeneraler och dito öfverstar yttrade han
sedan själf med sin frispråkiga Öppenhjärtighet: »Folk, som
endast luktat löst krut, bli lösliga både i hjärnan och
hjärtat.»
Att regeringen stod tämligen oförstående och likgiltig för
skarpskyttesaken, framlyser på ett ganska betecknande sätt
äfven af hvad som De Geer nämner därom i sina minnen.
Det uppgifna syftet vore ju visserligen vackert. Men be=
tänkligt vore det redan i och för sig, att beväpnade kå=
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
