Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. »Folkets pulsar i brand.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvartill händelserna i Polen inspirerade honom, var ej den
polske liemannen sen »att bryta väg och teckna den med
rödt på fält, där förutgångne fäder blödt». Mången polsk
kvinna delade beslutsamt männens och ynglingarnes öden,
och ut till Europa trängde kvinnonamn såsom bl. a. dikta=
ren Marian Langiewicz’ hjältemodiga adjutant Niemojow=
skas, som af en beundrande samtid betecknades som en ny
orleansk jungfru.
För att rå på och slå till marken denna nationalregering
och dess fåtaliga skaror behöfde Ryssland en här på 200,000
man och en militärdiktatur, som anförtroddes åt Finlands
förre guvernör grefve Berg och som flitigt begagnade de sed=
vanliga ryska lugnande medlen: galgen och fängelsehålan.
Men det tog ändå ganska rundlig tid, och först i augusti
följande år 1864 kunde fängslandet och afrättandet af revolu=
tionskommitténs medlemmar beteckna det polska sorge=
spelets slut och ryska regeringen utan hinder fortgå i sitt
barbariska russificerings= eller »asiatierings^arbete.
Men återvändom till Sverige och dess polskvänliga de=
monstrationer och opinionsyttringar.
Den 2 mars 1863 ägde ett stort möte rum å börsen i
Stockholm för att ge uttryck åt sympatierna för det ädla
och olyckliga folket. Under inbjudningen lästes förutom
namnen Blanche, Sohlman, Tersmeden och v. Qvanten m.
fl. betecknande nog icke blott A. V. Björcks, utan äfven
flera bondeståndsledamöters såsom Per Nilsson i Espö, Jonas
Andersson i Hackornas och A. V. Uhr. Bland inbjudarne
var äfven Julius Mankell. Några månader senare blef han
under ett annat namn (Malborg) deltagare i den polska fri=
hetskampen.
Vid mötet presiderade den frisinnade Adam Kristian Raab,
hvars namn vi i det föregående icke sällan mött (se t. ex.
sid. 209, 257). I sitt inledande tal karakteriserade han de
ryska konskriptionsplanerna som en lömskt anlagd Bartole=
meinatt, som ett dåd som ej hade sin motsvarighet i historien,
om ej då Herodes lät döda alla gossebarn i sitt rike för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
