Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. »Bort med stånden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
presidenten grefve Mörner och kapten K. G. Hierta sin rätt
endast på grund af fullmakt, och Henning Hamilton hade
fått sin polett därigenom, att ättens hufvudman skaffat sig
en fullmakt från en adlig bonde eller torpare. Af de som
i konstitutionsutskottet alltid varit allra ifrigast på att skydda
Sverige för en representation, som förmenades införa massvälde,
hade Nils Tersmeden, ceremonimästaren Stjernstedt
och kammarherre Rud. Cederström kommit åt sin själftagna
rätt och sin befattning som lagstiftare endast genom att
köpa eller på annat sätt förvärfva fullmakter. Cederström
hade därvid måst sänka sig så djupt ned, att han fått anlita
en f. d. sergeant Svenske g. m. en Stina Kajsa Jönsdotter
om representationsrätten för deras familj. På samma sätt
hade en mängd adliga familjemedlemmar beredt sig plats
på riddarhuset. Sex af friherrliga ätten Leijonhufvud t. ex.
hade förskaffat sig rätt att tala i folkets namn på grund af
fullmakter, däraf en från en student, en annan från en
konstapel vid flottan och en tredje från en menig man vid
ett landtregemente. Fem grefvar Rosen sutto där tack vare
fullmakter, däraf en från en kammarherreson utan uppgifvet
lefnadsyrke, en från en hautboist vid ett garnisonsregemente.
Likaså fyra af Lewenhauptska ätten, därvid en med
tillhjälp af en arrendator, samt lika många af ätten Silfverstolpe,
hvarvid en skeppare och en beridare måst anlitas
om fullmakter, och af tre grefvar Posse, ditkomna på samma
sätt, befanns den ene ha till principal inspektören på en
nära anhörigs egendom.
Tidningen låter dessa data och fakta efterföljas af dessa
pikanta och fräna reflexioner: »När man hör de från adeln
utgående beskyllningarna mot representationsförslaget som
olämpligt, emedan det icke tager hänsyn till klassens gemensamhetsband,
måste man med blicken på det samband, som
äger rum mellan riddarhusets fullmäktige och deras principaler,
frestas att taga beskyllningen som ett skämt. Här
ser man målarmästaren utse en kammarherre till svenska
folkets representant, borgaren en major, skepparen en of-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
