Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. »Bort med stånden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hell konung Karl! den ädle man,
Som uti folkets kärlek fann
Sin bästa vakt kring tronen!
Hell honom intill sensta dag,
Som bygger så sitt land med lag
Och höjer så nationen!
Som tänker om sitt folk mer stort
Än kanske någon konung gjort!
Utan någon uppmaning eller annan impuls än sin egen
känsla såg man då en stor folkskara, bestående för det mesta
af bättre klädda personer till ett antal af flera tusen, ställa
sina steg åt Ladugårdslandet samt stanna utanför det hus
på Nybrogatan (nr 9), där justitiestatsministern bodde. En
röst ropade härpå: Sångare! och efter en stund uppstämde
en ganska väldig kör Lindblads sång »Ur svenska hjärtans
djup en gång», hvari alla instämde. Därpå utbragte Blanche
ett »Lefve den store statsmannen och ädle medborgaren
Louis De Geer!» som mottogs med väldiga och uthållande
hurrarop, hvarefter justitiestatsministern från ett öppnadt
fönster yttrade några enkla ord och .tackade for hyllningen,
slutande med ett »Lefve konungen och fäderneslandet!»
Folksången afsjöngs härefter af alla de församlade, hvarpå
tåget med sångarne i spetsen tog vägen till Blasieholmen,
där samma hyllning ägnades statsrådet frih. Gripenstedt och
utrikesstatsministern grefve Manderström, hvilken sistnämnde
i de ord, h varmed han tackade för hyllningen, förklarade
att dagen vore den skönaste i hans lif och att han kände
sig lycklig i medvetandet att ha gjort sin plikt. I ungefär
samma riktning yttrade sig äfven med djup rörelse frih.
Gripenstedt. Hur enkel denna hyllning var, fick den dock
en högtidlig och imponerande prägel genom den tystnad
och stillhet, under hvilken denna betydande folkström tågade
fram. Icke minsta oljud eller något opassande uttryck störde
den stämning, hvilken värdig ögonblicket syntes behärska
alla.
Från Blasieholmen gick tåget öfver Karl XIILs torg till
Stora trädgårdsgatan efter afsjungande af folksången och ett
lefve äfven för statsrådet grefve Plåten, som dock ej befann
sig i sitt hem. Tiden var nu långt framskriden, och röster
höjde sig för, att man ej så sent borde begifva sig till slottet
och störa konungen, men den allmänna hänförelsen dref
likväl folkströmmen framåt. Man tog vägen uppför lilla trap=
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
