Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. »Bort med stånden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den första lilla ansatsen hos De Geer att taga befattning
med en representationsreform finner man redan 1857, då
han som ledamot i konstitutionsutskottet tillsammans med
samma utskotts ordförande Edv. Carleson (senare justitie=
statsminister) sysslade med utarbetande af ett förslag om
att adeln skulle välja representanter inom sig. Förslaget,
som han måste resa ifrån, blef visserligen antaget af utskot=
tet och de två ofrälse stånden, men afslogs af de båda andra.
Af de hetlefrade ungdomarna på riddarhuset bemöttes det
med hån, och ansågs det som en stor oförskämdhet, att
de andra stånden ville lägga sig i huru adeln vore repre=
senterad, och att röra vid något så heligt, något så »tabu^
söm adelns själfskrifvenhet kunde det ju inte bli tal om.
Af diskussionerna fick De Geer det intryck, att det inte
vore lönt att försöka med att några partiella reformer af
adeln som riksstånd. Tanken på en genomgående repre=
sentationsreform börjar väl också i följd häraf allt mer och
mer växa fram hos honom. Märkligt nog nämner han icke i
sina »Minnen» ett enda ord om bonde= och borgarståndens
i det föregående (se sid. 331-32) omnämnda betydelsefulla
uppslag 1860 till reformfrågans återupptagande, men näp=
peligen torde man på grund af denna hans uraktlåtenhet
vara berättigad till antagandet, att han i själfva verket varit
däraf alldeles opåverkad. Nog torde äfven den omständig=
heten ha medverkat till tankens mognande till ett fast be=
slut och omsättande i handling. Och detta så mycket mer,
som de båda ståndens uttalanden och åtgöranden kunde
synas innebära bestämda löften om största möjliga tillmö-
tesgående från den jämförelsevis radikala sidan af reform»
vännerna, och därigenom undanröjdes ett icke så oväsent=
ligt hinder. Händelserna 1862-1865 visade ock, att de radi=
kala hade satt ned sina anspråk i så betydande grad, att
många af dem snart blefvo rätt ångerköpta och kunde med
fog önska, att de hellre hade väntat.
Efter att ha haft några samtal med kungen om nödvän»
digheten af en representationsreform, tog De Geer (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
