Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nom sitt löfte och rättfärdigade de förhoppningar, Frederik
VII:s fader kung Kristian VIII uttalat vid Oskar I:s besök
i Köpenhamn i juli 1845, eller att Hamilton skulle som
kronprinsens guvernör söka medverka till att hos honom
nära det broderliga sinnelaget mot Danmark. Det var
för att visa sin erkänsla öfver det sätt, hvarpå det löftet
blifvit hållet, som Frederik VII nära sjutton år senare, ny-
årsdagen 1862, i de främmande diplomternas närvaro tog
från sitt eget bröst dannebrogsmännens hederstecken och
gaf det till dåvarande svensk-norska sändebudet grefve Hen-
ning Hamilton, som därigenom erhöll en för utlänningar
ytterst ovanlig utmärkelse.
Tidigt knöts emellan den danske och svenske kronprinsen
ett vänskapsband, som trots den betydande åldersskillnaden
och den ganska väsentliga olikheten i öfrigt snart blef myc-
ket intimt och varade lefnaden ut samt helt visst i sin mån
verksamt bidrog till att befästa och utveckla kung Karls
skandinaviska känslor. Deras första personliga sammanträf-
fande ägde rum redan 1846, då kronprins Karl efter åter-
komsten från sin Tysklandsresa i eventuella förlofningssyf-
ten (se sid. 53-54) var sina föräldrar följaktig på deras
Köpenhamnsbesök. Två år senare sammanträffade de åter,
då i Malmö, vid ett storlager med de där sammandragna
svenska trupper, som sedan skulle föras öfver till Fyen för
att stödja danskarnes sak. Oskar I vistades då med sin
familj nere i Malmö och Frederik, nyligen vorden kung, gäs-
tade dem.
Sedan dröjde det ända till 1856, innan de åter möttes,
denna gång i Köpenhamn, dit kronprins Karl, då viceko-
nung i Norge, kom som hans gäst. Samma år har ock
sin märklighet därutinnan, att man kan säga att det var
det år, då kronprins Karl först lät sin skandinavism sjunga
fullt ut och då han anade sitt högtidliga riddarlöfte i de
skandinaviska idéernas tjänst.
När de norska studenterna drogo ned till hamnen i
Kristiania för att bege sig åstad till »Ynglingathing at Up-
- 412 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
