- Project Runeberg -  Karl XV och hans tid /
449

(1910) [MARC] Author: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

net rann pa dukar och golf, och alia ropade och skreko i
munnen pa hvarandra.

Vid ett annat dryckeslag, en middag pa en o vid Frede=
riksborg, gick det at ett afven for kungens fester fenome=
nalt stort antal buteljer champagne. Stamningen blef i
hogsta grad lyftad, och tva af de nio, som utgjorde sallska=
pet, blefvo till den grad medtagna, att de hvarken kunde
ga eller tala, utan maste transporteras hem och den ene
kunde sedan aldrig med lifvet lamna sangen.

En historia, som ar ganska betecknande for kungen, bade
for hans skamtlynne, bordsseder och afven sinnesnarvaro,
anfores af v. Holten:

Det var ett gille vid »skydebanen». Ett gammalt justitie-
rad, som var funktionar vid banan, hade dagen fore den
kungl. fagelskjutningen forlorat en mag. Strax efter taffelns
borjan tackade kungen honom med ett par vackra ord for,
att han trots sin stora sorg infunnit sig for fullgorande af
sina plikter, och for att icke lamna tillfallet obegagnadt, vande
sig kungen ater till honom vid slutet af maltiden, da angan
var uppe, och sade:

»Nu skola vi bada pa gammalt fornnordiskt satt dricka
en minnesbagare for den afdode, och ni skall se, jag menar
arligt med er!»

Dessa ord atfoljdes af ett ihallande af minst en half butelj
champagne i en stor pokal, som kungen darpa tomde med ett
uttryck i ansiktet, som om han uppfyllde en smartsam plikt.

Nar de sedan skulle bege sig ned till skjutningen, passade
kungen pa och tog med sig pa skoj en krans af lager och
ekiof, som legat pa bordet vid pokalen. Medan de taga i
procession, satter kungen helt plotsligt kransen ofver huf-
vudet pa den som gick framfor honom och tanker sig nu
fa nagot trefligt. Till all olycka visade det sig da vara det
sorgsna gamla justitieradet. Men med stor sinnesnarvaro
forandrade konungen ogonblickligen uttrycket i sitt ansikte
fran gladje till hogtidligt vemod, fattade justitieradets hand
och sade:

»Denna krans har jag tagit med at dig. Lagg den pa
din mags kista, nar du kommer hem: den ar fran hans ko"
nung!»

Och sedan grato de bada tva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:58:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kxvtid/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free