Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tröttna på henne. »Hon är ju så förbannad! ful.» Men det
gick inte så.
Redan 1849 eller året efter sin tronbestigning var konungen
betänkt på ett giftermål med Louise Rasmussen, men re=
geringen lyckades då afstyra det med hänvisning till den ännu
icke ordnade arfföljdsfrågan. Men kung Frederik gaf sig
icke länge till tåls, utan begagnande sig af den stora popu=
laritet, som grundlagens stadfästelse tillvunnit honom och
som ytterligare ökades genom den glans det segerrika fält=
tåget mot de slesvig=holsteinska upprorsmakarne kastade till=
baka på kronans innehafvare, dref han igenom sin vilja.
Den 7 augusti 1850 sammanvigde Sjsellands biskop J. P.
Mynster kung Frederik VII och »jomfru» Louise Rasmussen,
och erhöll hon i sammanhang därmed titeln riksgrefvinna
Danner. Enligt hvad franske statsmannen Emile Ollivier
i sin historia »L’Empire liberal» berättar, hade mött stora
svårigheter att få fatt i någon, som var hågad att vid vigseln
fungera som brudens fader, men arfprins Ferdinand lät slut=
ligen förmå sig därtill mot en penningsumma, som han
spelade bort samma kväll på hasardspel. På lansknekt på=
står t. o. m. Ollivier.
Grefvinnan hade aldrig fått någon bildning och hade ett
obehagligt och frånstötande sätt. Hon var dock en klok
och slug kvinna, men trots det och trots bemödandena att
tillägna sig språkkunskaper och annan boklig bildning och
att anpassa sitt uppträdande efter den nya omgifningen,
stucko hennes mindre tilltalande egenskaper ofta fram och
gjorde gifvet sitt till att försvåra för henne att bli accepterad
eller ens tolererad i de kretsar, i hvilka hon som kungens
hustru närmast skulle haft att röra sig. Därjämte var hon
mycket sniken och småaktig. Det föll henne så t. ex. aldrig
in att söka vinna sin betjänings tillgifvenhet genom någon
liten penninghjälp eller annan vänlighet eller genom hygg=
lighet i bemötandet. Hennes sparsam.het gick i den rikt»
ningen, att hon förstod mycket bra att när hon skulle köpa
hyskor och hakar, så skulle hon köpa på en gång för 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
