Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara en sak för sig, men det utesluter icke, att man kan
som Svend Leopold säga, att hon var en af de mycket få
politiska kvinnor Danmark ägt, kanske den enda under hela
förra århundradet. Hon var klok nog att inse, att om hon
vore behjälplig att väsentligt försvaga den allmänna rösträttens
inflytande på Danmarks politiska utveckling, skulle hon
därmed gå miste om det enda politiska stöd som hon i sin
blottade och ömtåliga ställning ägde. Det enda politiska parti,
som genast från början mottagit henne välvilligt, var
nämligen »Bondevennerne». Tscherning och Baltasar Christensen
hoppades att i henne, som själf ledde sitt ursprung från
folket och som icke kunde vänta stort annat än motstånd
från samhällets högre kretsar, få en bundsförvant, som
skulle hålla kungen fast vid grundlagen och den allmänna
rösträtten. »Kung Fredrik Vilhelm af Preussen», skref
Tscherning 1851 till B. Christensen, »som undertrycker hvarje
gnista af radikalism, har den mest kristliga drottning, och
konung Frederik VII gor annorlunda, blott darfor att han
hittills haft en Danner, som ledt honom.» Det var Berling,
som blef det standiga forbindelseledet mellan henne och
»Bondevennernes» ledare, hvilka hela perioden igenom voro
hennes radgifvare i viktiga angelagenheter och arbetade pa
att skaffa henne popularitet hos landtbefolkningen, medan
hon till gengald vid manga tillfallen forskaffade dem kung=
ens ora.
Detta, att hon fordristade sig ha sa utpraglade sympatier
for bondedemokratin och vanstern, var tvifvelsutan i det
nationalliberala partiets politikers, professorers och kopen=
hamnska borgerskaps ogon ett ofantligt mycket mer grave=
rande och oforlatligt fel an alia hennes forseelser mot sjätte
budet, hennes opassande antecedentia och hvad hon fortfa=
rande kunde bryta mot takt och hofviskhet. I slutet af 1859
framstallde den nationalliberala Hallska ministaren, dar
professor A. F. Krieger var inrikesminister, en bestamd ford=
ran pa att Berling skulle aflagsnas fran hofvet. Verkliga
skalet var hans och grefvinnans samverkan med »Bonde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
