Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skandinavismen hade annu icke blifvit verkligt rotfast i de
tre nordiska landerna, kanske alira minst i Norge, och den
hanforelse, som flammat upp sa haftigt vid krigets borjan,
ljummade af tamligen snart. Skandinavismen kom emeller°
tid annu ej att Hi satt pa nagot verkligt afgorande prof, och
darfor kunde annu de varma skandinaverna med ljusa for"
hoppningar och fullkomligt bevarade illusioner se framtiden
till motes.
Del var sa langt ifran, att freden den 2 juli 1850 gjorde
ett slut pa den tysk=danska konflikten, att det var snarare
nu som de egentliga svarigheterna borjade. Ungefar sam=
tidigt med fredsafslutningen hade visserligen genom det s.
k. Londonprotokollet af den 2 aug. s. a. Frankrike, England,
Ryssland och Sverige=Norge forklarat, att bevarandet af den
danska monarkin odelad pafordrades for den europeiskajamn=
vikten och for fredens uppratthallande, hvadan danske konun=
gens strafvande att faststalla en gemensam arfsfoljd for sina
lander vore berattigadt, och forbehollo sig makterna attgenom
en gemensam akt bekrafta densamma. Men af Osterrike och
Preussen uppstalldes da som ett uttryckligt villkor for deras
godkanande af den blifvande arfsfoljden, att danske konungen
dessforinnan skulle pa ett for Tyskland tillfredsstallande satt
losa den slesvigholsteinska forfattnings= och forvaltnings=
fragan, och detta deras kraf understoddes af England och i
synnerhet af Ryssland. Resultatet af underhandlingarna i
detta afseende mellan Danmark och Tyskland blefvo de
mycket omstridda s. k. aftalen af 1851, hvilka sedan som ett
damoklessvard under hela den kommande tiden hangde ofver
Danmarks hufvud och lamnade tyskarne en forevandning
till alia inblandningsforsok. Dessa aftal, som ursprungligen
ingingo i en depesch fran danske ministern Bluhme, fingo
sin bindande bekraftelse i en kungl. kungorelse af den 28
januari 1852, som utgjorde ett konservativt helstatsprogram
och innebar ett atervandande till politiken fore 1848. Det
skulle bli en gemensam forfattning for kungarikets och her=
tigdomenas gemensamma angelagenheter, den danska grund=
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
