Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ploatör på den franska kejsartronen skulle sträcka sin hand
också mot Norden och där hjälpa till med att åvägabringa
ett liknande enhetsverk som det, som nyligen under hans
auspicier fullbordats söder om Alperna.
Dessutom ägde partiet i sig själft en betydande drag-
ningskraft. Det var nämligen rikt på talanger, som i all
synnerhet förmådde göra sig gällande i det yttre, såsom Hall,
Monrad, Krieger, H. N. Clausen, Madvig, K. E. Fenger och
Lehmann, alla verkligt betydande offentliga personligheter
och de flesta äfven verkliga politiska talanger. Hall och
Monrad voro rent af första rangens parlamentariker äfven
efter en europeisk måttstock. Alla dessa nationalliberala
koryféer åtnjöto ett stort personligt anseende och stodo på
höjden af sin tids bildning och voro framstående talare.
Kring Madvigs, Clausens och Fengers namn stod därjamte
en vetenskaplig nimbus, som ökade deras egen och parti-
ets auktoritet. Mot alla dessa politiska koryféer hade de
andra danska partierna icke många något så när jämnbör-
diga motståndare att skicka fram. »Bondevennerne», som
för öfrigt äfven voro skandinaver och Ejderdanskar, men sedda
med de s. k. bildade klassernas fördomsfulla ögon natur-
ligtvis icke på minsta sätt utgjorde något regeringspresenta-
belt parti, hade visserligen i Tscherning och förre skoma-
karen J. A. Hansen två mycket betydande politiska kapaci-
teter, liksom de konservative hade Bluhme och Sponneck.
Men intetdera partiet kunde bli verkligt tongifvande. Detta
så mycket mindre som den allmänna opinionen hela lan-
det utöfver behärskades af den nationalliberala hufvudstads-
pressen, Fædrelandet och Dagbladet, till en grad, som man
nu för tiden knappast kan tilltro några tidningar, om än
aldrig så mäktiga och talangfullt ledda. Så godt som hela by-
råkratin och alla de ledande akademikerna hade ock små-
ningom blifvit nationalliberala, och det var äfven mycket väl
sörjdt för den uppväxande ungdomens ledande i rätt riktning.
Genom sånger och tal blef hos densamma inpräntad kärlek
till Ejderstaten och skandinavism, beundran för de natio-
- 500 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
