Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ju tycktes ha mycket för sig, till missgreppet att icke låta den
som oundviklig insedda krisen inträda på den allra gynn-
sammaste tidpunkten.
Ett bland de ödesdigraste felen och olycksorsakerna var
kanske ändock, när allt kommer omkring, deras öfverdrifna
lit till Sverige-Norge, till svenske kungens och de andra
svenska skandinavernas förmåga att stå som män med all-
var och inflytande bakom de vackra löftena och goda af-
sikterna. Ett fel var ock det, att danskarne icke förstodo, att
äfven om de svenska skandinaverna kunnat draga sitt land
och dem, som verkligen hade makten och buro ansvaret, med
sig in i äfventyret, det förmodligen icke gagnat till mycket.
Men denna öfverdrifna tillit till Sverige och denna öf-
verskattning af Sveriges resurser, det felet och det sang-
viniska lättsinnet måste man väl å svenskt håll skämmas
att gå för hårdt till rätta med. Och vill man vara fulit
oförbehållsamt och nyktert dömande äfven beträffande
svenska offentliga personer i deras förhållanden till utlan-
det, kan man icke värja sig från det intrycket, att de sven-
ska skandinaverna i början på 60-talet syndade svårligen
mot danskarne, huru väl de än velat dem och huru ifrigt
de än sökte stödja deras sak. Man kan icke heller undgå
att i främsta rummet lägga ansvaret därför å kung Karl
personligen, hans utrikesminister K. L. R. Manderström
och hans sändebud i Köpenhamn Henning Hamilton. Sedan
må det vara en sak för sig, hvem af dessa tre kan stå jäm-
förelsevis klarast.
Men att Sverige icke till sist kom med i katastrofen, för
det stå man icke i någon tacksamhetsskuld till de tre, icke
ens till Manderström för hans af De Geer attesterade skick-
lighet att maskera Sveriges återtåg från kungens, utrikes-
ministerns och sändebudets löften och förespeglingar. Det
berodde på helt andra personer, i främsta rummet på Gri-
penstedt och De Geer, och på åtskilliga förhållanden och
omständigheter.
Kristoffer Ludvig Rutger Manderström, som var född
- 502 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
