Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Danmarks baner trån bastionen drogs,
Då afskedsmarschen på trummorna slogs,
Och allt var klart till att vika,
Då var det soldaten sig sviken fann
Och grät som ett barn - nej grät som en man
Af harm och blygsel tillika.
Efter att ha nämnt om att reträtten gått bra, l blott äran, den arma
fick en blesyr och lämnades stendöd på vägen», men tänkt sig att hären
nog skulle aftvå sig skymten, fortsätter han, att blott ett regemente, det
första till fot, har lämnat i linjen en lucka.
Den sorgliga natten det vägrat att gå,
Men lydt sin chef efter löfte att få
Reträtten ensamt betacka.
Då fienden se’n kom hack och häl/
Det bjöd med ett hurra de sina farväl
Och gick så löst på de fräcka.
Det slogs som förtvifladt, refs upp och föll,
Och än på slutet det platsen behöll,
Själf spridande död och förfäran;
Ibland regementen det första förvisst,
Förty att just det vid reträtten var sist,
Och sist på sin egen begäran.
Underrättelsen om Dannevirkes utrymmande måste öf=
verallt i hela Danmark och äfven utanför bland alla skan=
dinaviskt sinnade väcka den djupaste smärta och bekymmer.
Olyckan var att alla, såväl själfva folket som de ledande
statsmännen, journalister, politiker, militärer, hade vänjt sig
vid att tillmäta Dannevirke en så öfverdrifven betydelse
och liksom satt in allt sitt hopp på detta enda kort. Desto
större måste besvikenheten och misstron till den militära
ledningen då bli, när man endast efter några få dagar öf=
vergaf denna ställning, där, enligt hvad man trott så fullt
och fast, landets hufvudförsvar skulle föras hårdnackad! och
länge. Ingenstädes gåfvo sig dessa känslor luft på ett så
lidelsefullt sätt som i Köpenhamn. Man ropade på förrä=
deri och vände sin bitterhet icke blott mot de Meza och
det Öfriga befälet, utan ock mot kungen och Monrad, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
