Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot A. O. Wallenberg, den Wallenbergska dynastins grund=
läggare!
Hur hett om öronen Sohlman och väl flera af de andra
Stockholmsskandinaverna hade det dessa dagar, därom kan
man lätt få en föreställning af hvad Sohlman skref till Dan=
mark den 15 mars:
»De senaste dagarna ha varit mycket svåra, nästan värre än under den
häftigaste perioden af ’norska frågan’; till följd af gatukravallerna har värde
»herr Svensson», äkta bror till hr Sörensen, och representerad starkt inom
alla samhällsklasser utom de i högre mening akademiskt bildade (hvartill
största delen af ämbetsmännen ej höra) varit i fullständigt raseri emot Afton =
bladet och mig personligen. Man har betraktat det såsom höjden af oför=
skämdhet, att jag vågat visa mig på gatorna, bekant folk har icke velat eller
vågat hälsa på mig på gatan osv Jag behöfver icke säga dig, att jag är
fullkomligt lugn, men att jag blifvit intagen af ett oändligt förakt mot vår
stockholmska medelklass och en hop politiska snobbar. Bland dessa vill
jag icke ens nämna Lindström, ty han är en komplett skurk och pöbelsofist,
som utan ringaste samvete kan skrifva hvad som helst, som kan vara nyt=
tigt för hans kassa, men den som förtjänar brännmärkas, är den usle ärke=
renegaten Talis Qualis, som under en annan otillräknelig persons namn
och ansvar i Dagbladet öfverhopat mig och inbjudarne till mötet med de
gröfsta tillvitelser Det finnes blott en poet, som håller färg, det är Ploug,
alla de öfriga äro uslingar, som jag hatar, ty de betrakta poesin såsom ett
den vackra lögnens rike, och när det kommer till sak, förneka de och svika
allt, hvad de sjungit »
I olikhet med stockholmarne voro göteborgarne fredligt
sinnade. Där ställdes icke till några möten eller demon=
strationer för Danmark, utan tvärtom begagnade sig Göte=
borgs förnämligaste man af tillfället, när de fyra svenska
statsråden De Geer, Manderström, Lagerstråle och Thul=
strup skulle resa genom Göteborg på väg till Norge, och
ställde till en lysande bankett för att sålunda uttrycka sina
sympatier för regeringens fredspolitik. Manderström höll
ett stort tal, hvari han bl. a. bestod sig det billiga nöjet att
i ord bekänna mycket varma sympatier för Danmark. Det
af De Geer anförda yttrandet af Manderström, att han af
de två ohyggligheterna: stenkastningen i Stockholm* och en
* Han hade fått åtskilliga fönster inslagna under marsbråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
