- Project Runeberg -  Karl XV och hans tid /
576

(1910) [MARC] Author: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

supé i Göteborg föredroge den förra - det afsåg väl huf-
vudsakligen vara ett af de kvicka infall, som han gärna kom
med. Om det verkligen var så lyckadt, är en sak för sig.
Vida mera verkligt gagn och uppmuntran än alla dessa
sympatiuttalanden, de må nu ha kommit fram på La Croix’
sal eller vid Göteborgsbanketter, eller gatudemonstrationer,
tidningsuttalanden etc., hade dock danskarne af ett annat slags
sympatiyttringar: frivillige, som skyndade att med handling,
med sitt blod och sitt lif bestyrka sitt intresse för Danmarks
sak, samt insamlingar af pengar och persedlar till förmån
för sårade eller de fallnes efterlämnade.
De vackra värdiga uttryck, sympatierna i dessa båda hän=
seenden togo sig, utgöra väl ock hvad man med mest
oblandade känslor kan minnas från den omväxlande roll,
Sverige spelade i det danska dramat på 6o=talet, inklusive
dess förspel och efterspel.
Bland dem, hvilkas ungdom infallit på 60= och 7o=talen,
skola de väl icke vara synnerligen många, för hvilka icke efter=
följande rader, kanske med några smärre variationer, klinga
bekant:

Fram, soldater! det ljöd;
fram till seger eller död,
mot den tyska, den hungriga skaran!
Modigt får man ju dem
slå för frihet och hem
och gå raskt emot döden och faran.

Den förste i sitt led,
käck en löjtnant framskred;
han var svensk, han var tapper och modig
Ifrån fädernesland
bort till striden drog han,
till den kampen, som fördes så blodig

Vid Lundby just han stred,
högg de tyskarne ned.
Men då tränar en kula hans hjärta.
Gossar fram! var hans ord,
och hans folk skrek i kor.
Låtom oss hämnas vår löjtnants smärta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:58:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kxvtid/0580.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free