Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med sitt blödande sår
blef han bragt i en går’
Där man såg, att hans sår var till döden.
Hälsa hemmet, säd’ han.
Jag har kämpat som man
och jag lämnar nu lifvet med glädje.
Ho vet, om dessa verser icke ännu den dag i dag är, lik=
som för några och fyrtio år sedan, ljuda från folkets läppar.
De till nära ett hundratal uppgående upplagorna bland Kungl.
Konrad Betzhoitz
bibliotekets »skillingstryck» eller »folklore» af visan om
»Den tappre svenske löjtnant Pehr Konrad Betzhoitz, som
med ära föll i kampen för Danmark vid Lundby den 3 juli
1864» göra det icke otroligt.
Konrad Betzhoitz, som i det allmänna medvetandet fram=
stod som en af de tappraste bland de tappre, var född 1827
och trädgårdsmästarson från Ulriksdal. Han hade deltagit
i det första slesvigska kriget och därunder blifvit dannebrogs=
man och sekundlöjtnant samt blef senare i Sverige slutligen
löjtnant vid Älfsborgs regemente, hvarifrån han 1859 tog
transport till lifbeväringsregementet. Då kriget utbröt 1864,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
