Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men kung Karl var dock ännu ej hågad att liksom Ha=
milton förtvina. Han lät icke krigsplanerna fara, utan ville
i hvad på honom ankomme göra allt för att påskynda mo=
biliseringen af den omnämnda styrkan på 20,000 man. Han
var missnöjd med norska regeringen i Kristiania, som han
fann för loj och ljum, och kallade krigsministern Wergeland
till Stockholm, men måste till sist foga sig i norska rege=
ringens Önskan att icke inkalla den norska kontigenten före
det urtima stortingets sammanträdande, hvilket skulle äga
rum först den 14 mars.
Stortinget hade inkallats för att besluta om de kungl. för=
slagen dels att »Norges linjetrupper och roddflottilj» skulle,
om och när konungen så funne det påkalladt, få användas
till Danmarks bistånd under dess krig med Tyskland och
dels om anvisande af ett försvarskreditiv. Både krigspoliti=
kens och fredspolitikens män ställde stora förväntningar på
detta storting. De förre med konungen i spetsen gjorde sig
nämligen hopp om att kunna förmå stortinget till en sådan
opinionsyttring, att därigenom äfven Sveriges skandinaviska
intresse skulle kunna uppeldas. Franske ministern Four=
nier, som hade order från sin kejsare att uppegga kung
Karl till krig, följde ock med till Kristiania. Äfven Ploug
begaf sig med danska regeringens samtycke dit för att verka
i sitt fosterlands intressen.
Den norska regeringen, hvilken i likhet med den svenska
var motståndare till krigspolitiken, anses ha fogat sig i ko=
nungens önskan om stortingets sammankallande, i beräk=
ning att därigenom kunna erhålla ett starkare motstånds=
medel mot konungens krigslust. De fyra förut omnämnda
statsråden med De Geer i spetsen reste ock till Kristiania
för att motarbeta den äfventyrliga krigspolitiken och Four=
niers påtryckningar. Men under allt detta hade såväl den
svenska som den norska regeringen allt fortfarande satt
som en för sig mycket viktig uppgift att så vidt möjligt för=
hindra, att konungen blefve personligen alltför komprometterad.
Under studiet af dessa händelser möter man flera gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
