- Project Runeberg -  Karl XV och hans tid /
586

(1910) [MARC] Author: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. »Skandinavismens fata morgana.»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uttryck af en misstänksamhet, som på ett för en eftervärld
alldeles orimligt och obegripligt sätt uppstår och fantastiskt
skenar i väg äfven hos personer, hvaraf man kunnat för=
vänta annat. Just beträffande denna marsmånads tilldrager
ser stöter man på ett särdeles par pregnanta exempel på
dylik misstänksamhet.
Så t. ex. berättar Manthey i sina ofta citerade torra, men
innehållsrika memoarer, att då han i november efter en
middag, som Sibbern gaf i Stockholm för de norska depu=
terade till förut (sid. 228) skildrade unionellajubileifestligheter
suttit och rökt och pratat med Bilat, denne då på fullt
allvar uppgifvit, att prins Oskar varit med om att ha an=
stiftat marsdemonstrationerna mot Manderström, men sedan,
då populasen började begå excesser, fordrat att Bildt skulle
tillkalla militärmakt för att massakrera pöbeln, hvilket Bildt
dock ej velat göra utan uttrycklig befallning från konseljen.
Ock i fråga om stortingets sammankallande gjorde sig
både nu och senare hos många norrmän den uppfattningen
gällande, att det hela vore en manöver från svensk sida
för att leda bort uppmärksamheten från Sverige; det gjorde
dem ingenting, om Norge därvid finge bära »faux frais».
»Man öfverlämnade för en gångs skull åt den norska na=
tionalrepresentationen att föra ordet i en för de förenade
rikena gemensam utländsk angelägenhet, eftersom det ord,
som det då gällde att få utsagdt, var ett för båda rikena
förödmjukande erkännande.» (Särs.)
I stil härmed äro sådana förmodanden och farhågor som
t. ex. Mantheys undran, om kung Karl måhända icke ön=
skade sig nöjet att få ställa till rustningar, äfven sedan utsik=
terna till ett deltagande i kriget vore öfver, eller den värme
skandinaven Ole Richters farhåga, att norska hären skulle en=
dast användas till parad och militär pomp under förhand-
Ungarna. För att icke tala om Jaabseks yttrande några år
därefter: »Jag visste, att det var narrupptåg af höga herrar,
som ville ha pengar för att leka krig, men icke för att hjälpa
Danmark. Hade man gifvit Danmark pengarna, hade det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:58:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kxvtid/0590.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free