Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. -- Intressen och vanor. -- I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästan otaliga verkliga eller hopfantiserade episoderna och
dragen med förkärlek sysselsätta sig.
Det är dock med många af dessa småhistorier och epi-
soder, som det ofta går med anekdoter, roliga historier etc.
att de blekna af och förlora sig mycket med tiden, i all
synnerhet om de skola läsas af en senare tid, som icke
själf känner till eller sett de personer och förhållanden,
som därmed mer eller mindre stå i samband. Icke
minst erfar man ett sådant intryck, när man nu fyrtio år
senare eller mera läser t. ex. om yttringarna af skämt-
lynnet inom den för sin kvickhet och munterhet fordom
så frejdade Daniel Hwasserska kretsen, där kung Karl trif-
des så gärna.
I föregående kapitel ha redan här och hvar anförts en hel
del sådana för kung Karls karaktär och temperament be-
lysande smådrag i episodens och anekdotens form, och
andra skola komma äfven i återstående kapitel. Men vi
vilja dock här dröja en stund vid några af de i minnet
bevarade. Möjligt är att det skulle vara svårt att bestyrka
realiteten af en och annan nu anförd anekdot, men de ha
mycket väl kunnat inträffa och innehålla ingenting, som
strider mot hvad som eljest är kändt och styrkt om kungens
lynne och vanor.
Jag vill då börja med en episod, som jag personligen
hört från en samtida militär och som synes mig vara ett
rörande vackert vittnesbörd om kung Karls goda hjärta, hu-
manitet och mänskligt förstående sinnelag.
I midten på 60-talet inträffade i Värmland en tilldragelse,
som på sin tid mycket upprörde sinnena och som ännu
torde af många ihågkommas. Det var då den s. k. »Silbo-
dalsprästen», en kyrkoherde, vid nattvardsutdelande för-
giftade flera fattiga och sjukliga, för att de icke skulle falla
socknen till last. Kyrkoherden hade en son, som då var
löjtnant. Sonens känslor, då faderns brott upptäcktes och
denne stod inför rätta, behöfver man icke beskrifva, och man
kan väl förstå, huru tungt det skulle kännas honom att visa
- 610 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
