Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. -- Intressen och vanor. -- I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig ute bland människor och nödgas deltaga i ett nära före-
stående stort öfningsläger. Hans ansökan att bli befriad där-
ifrån afslogs emellertid, och han måste infinna sig. Genast
första möteskvällen lät konungen kalla honom till sig i sitt
tält. De hade ett långvarigt samtal, hvarunder kungen med
förstående deltagande och hjärtlighet kom honom till mötes
och bragte honom tröst och lefnadsmod. Därpå förde ko-
nungen honom med sig ut i tältgatan, gick där länge med
honom af och an med armen om hans hals och vänskap-
ligt samspråkande, på det sättet görande klart och uppen-
bart för en hvar, att faderns skam och vanära ej finge på
återfalla på sonen.
Detta kungens goda hjärta gjorde ock lätt för honom att
i stort som smått visa en månhet och omtanke om andra,
som det gör en godt att läsa om. Och det så mycket mer,
som hvad människorna i allmänhet minst kunna och bry sig
om är att tänka på andra, deras glädje, deras nytta. Till en
början vill jag då i detta sammanhang anföra tre episoder,
anförda hos C. Bååth-Holmberg.
Professor Boklund, som var konungens synnerligen gode
vän äfvensom lärare, brukade ofta vara konungen följaktig
på lägerbesöken. Under ett möte på Sanna hed hände det
en afton, då det var kallt och småregnade, att kung Karl
nödgade Boklund att lägga sig i hans egen fältsäng inne i
tältet, medan han själf lade sig i en hängmatta, upphängd
utanför mellan ett par träd: »Jag vill ej, att du skall bli för-
kyld, jag tål bättre vid att frysa än du!»
Vid ett annat besök å Sanna hed gåfvo husarofficerarne
middag för konungen. Därunder samlade sig en massa män-
niskor utanför kring paviljongen, fastän det ösregnade. Då
kungen händelsevis kastade en blick ut genom fönstret, fick
han syn på en äldre man, hvars utseende tilltalade honom.
»Hvem är den där gamle mannen?» frågade han en officer.
»Kommissarien H.,» svarade denne.
»För in karlen, inte skall han stå där ute och frysa i
hällregnet.»
- 611 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
