Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. -- Intressen och vanor. -- I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En adjutant förde genast in den grånade länsmannen,
som kungen tilltalade på följande välvilliga sätt:
»Hör du, min käre H., inte skall du stå där ute och frysa,
medan vi andra ha det så varmt och skönt här inne. Se
här har du något att värma dig med! Skål min gamle he-
derlige H.», och därmed klingade konungen fryntligt och
vänligt med honom i champagne.
Icke sällan plockade kung Karl ut det bästa han fann i
dessertskålarna, lade det på en tallrik, vände sig sedan med
en hjärtlig nick till en officer och sade: »Det här skall du
ta med dig hem till din mor.»
Denna var sjuk och gammal, och kung Karl visste mycket väl,
huru en dylik hälsning verkade glädjande och upplifvande.
Denna månhet och hågkomst af andra framträdde ock
synnerligen lifligt och vackert, när han vid jular och andra
tillfällen bragte gåfvor åt stora och små eller kom med några
glada budskap. Ingen kunde då som han njuta och glädja
sig åt att se andras fröjd och lycka. En annan yttring af
samma månhet om andra var hans önskan att likaså komma
i håg manskap och underordnade med förfriskningar, ci-
garrer etc.
Såväl vid ena som andra tillfällena besannades mer än en
gång hvad Edholm skrifver om att en vänligare och väl-
villigare »glad gifvare» än kung Karl var det långt efter.
Om hans sätt att i detta afseende uppmuntra och bemöta
sina soldater och dylika finnas många anekdoter. Så t. ex.
berättar Lilliehöök, huru då kungen 1861 låg på en eskader
utanför Kristiansand, han då lät ro sig i land. Där intogos
förfriskningar i det gröna, och kungen och deltagarne njöto
däraf ungefär som en stockholmsfamilj af sin matsäck under
en söndagsutflykt. Konungens välviljande, vänliga sinnelag
tillät honom ej att låta slupbesättningen gå lottlös af de
uppdukade rariteterna. Gång på gång framropades matro-
serna och fingo sig tilldelade melonskifvor och vindrufvor
eller ett glas punsch och en cigarr, och var kungen intres-
serad och glad åt deras orädda, raska svar.
- 612 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
