Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. -- Intressen och vanor. -- I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som att »adel och präster, dem ger jag fan, de äro så för-
bannadt tråkiga, då har jag bra mycket trefligare i hop med er.»
Han hade så t. ex. en gång inbjudit till sig Blanche m.
fl., och kommo de då in på ett af regeringen framlagdt för-
slag i försvarsfrågan, för hvilket konungen intresserade sig
mycket. Debatten blef liflig på båda sidor, och bäst som
det var, förklarade kungen med en hejdundrande svordom,
att Blanches och de andras mening var alldeles omöjlig.
Blanche bad om ursäkt, men replikerade genast slagfärdigt
med samma rafflande svordom och ett bedyrande att den af
konungen förfäktade meningen var lika omöjlig och outför-
bar. Kungen baxnade ett ögonblick, men brast sedan ut i
ett skratt. »Du är då dig alltid lik – här har du en cigarr.»
Blanche bugade sig och tänkte stoppa cigarren på sig.
»Hvad då, röker du inte?» frågade kungen.
»Jo, ers majestät, men jag har ingen eld.»
»Det är lätt hjälpt», sade kungen och ryckte till sig med
kraftig hand en väldig kandelaber och höll den inpå näsan
på Blanche. Denne bugade och var litet kruserlig, men
kungen sade skrattande:
»Åh tänd du – du har så många gånger eldat på för mig,
att det inte är för mycket, om jag ger dig eld en gång.»
Vid kungens död berättade Hedlund i sin tidning, huru
han, då en man med »långt framskridna liberala åsikter»,
en gång på 50-talet blef uppkallad till den dåvarande kron-
prinsen.
Hedlund infann sig på utsatt tid en eftermiddag i förma-
ket i västra slottsflygeln.
Efter några minuter – Karl XV lät sällan länge vänta på
sig – inträdde prinsen med några cigarrer i handen och
hälsade med ett vänligt och kraftigt handslag.
»Ni skrifver vers, herr magister, och det gör också jag;
det roar mig mycket.»
Samtalet dröjde dock ej vid skaldekonsten, utan öfvergick
till politiken.
»Du» – i den mån samtalet blef förtroligare, utbyttes
»ni» mot »du» – »är republikan, välan, men jag skall säga
- 624 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
