Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. -- Intressen och vanor. -- I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Farväl nu – drottningen väntar på mig; tack för sam-
talet, och det skall jag säga dig, att du öfvertygar mig ej så
lätt, men har jag funnit att jag misstagit mig, så skall jag
vara den förste att vidgå det.»
»Det var vackert sagdt af ers höghet.»
»Bah, det måste jag väl göra som hederlig karl.»
Under årens lopp inträffade många enskilda samtal mel-
len Karl XV och Hedlund. De voro i samma anda som
de nämnda. Kungen var alltid öppen och rättfram, men
tog aldrig anstöt af det uppriktiga talet. Han kunde säga;
»Det där begriper du inte», men armen låg öfver den till-
talades axlar, och ögat blickade vänligt in i dennes.
Dock kommo mellantider af annan stämning. Orsaken
gaf sig ganska tydligt tillkänna i blick och hållning. Men
möttes man åter efter något år, så var konungens handslag
lika hjärtligt. Han hade, säger Hedlund, dock haft skäl att
vara innerligt förargad mången gång, men han hyste intet
groll.
I sammanhang med redogörelsen för sin beröring med
kung Karl berör Hedlund ock ett samspråk mellan kungen
och Viktor Rydberg. En utförligare och liffull skildring däraf
föreligger i Warburgs lefnadsteckning öfver Rydberg i form
af ett bref (af den 6 april 1870) från Rydberg. Brefvet ger
förutom öfver hans umgängessätt ock en god belysning äf-
ven af åtskilligt annat af hans personlighet.
»I söndags hade jag så att säga ett äfventyr. Jag var
bjuden till kungen, spisade middag där i sällskap med åt-
skilliga storgubbar samt ledamöter af första och andra kam-
rarna och ämnade just efter väl intaget kaffe begifva mig
mina färde tillika med de andra gästerna, då en kabinetts-
kammarherre underrättade mig, att kungen ville att jag skulle
stanna kvar. När vi blifvit ensamma med hofuppvaktningen,
tog h. m:t en punschbutelj i hand och anvisade mig en
annan – men jag tog försiktigtvis en sodavattensflaska –
hvarefter vi, högstdensamme före och jag efter, marscherade
in i det ryktbara hörnrummet i entresolen, där han har sin
atelier. Där anvisade han mig en bekväm stol, fyllde mitt
glas, räckte mig en cigarr, tände med högstegen hand en
sticka och räckte mig den, hvarefter han började tala – om
hvad? Jo, först om militärfrågan, i hvilken diskussionen slu-
tade därmed att han, stötande mig med pekfingret för bröstet,
- 626 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
