Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. -- Intressen och vanor. -- I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var en själfständig och sympatisk personlighet, var mycket
intresserad af att höra talas om kung Karl. När hon då
en gång fick höra historien om att kung Karl vid ett till-
fälle afbrutit en borgmästare, som i sitt hyllningstal var
alltför lojal och hade alldeles för mycket blommor, med or-
den: »Tyst nu, så skall du få Vasen», utbrast hon alldeles
ofrivilligt: »Honom skulle jag förfärligt gärna ha velat
känna. Han måtte ha haft en vådligt burlesk blick på före-
teelserna i världen!»
En annan historia om kungens frispråkighet är den om
schartauanen. Det hade dött en gammal gumma i Väners-
borg, men det hade varit något fel med papperen, så att
kyrkoherden, som var en sträng schartauan och pedantisk
formkarl, vägrade att begrafva henne och hon fick stå ofvan
jord både länge och väl, hvilket naturligtvis kom ut vida
omkring och väckte ett obehagligt uppseende. Året därpå
besökte kungen staden och mottogs därvid i uppvaktning
af traktens honoratiores, med hvilka han sin vana likmä-
tigt sprakade vänligt och muntert. Bland de uppvaktande
befann sig äfven prästen i fråga. Då turen kom till denne
och han med en högtidlig och salvelsefull underdånighet
bugade sig inför kungen, möttes han med orden: »Jaså, är
det du, Pettersson» eller hvad han kunde ha hetat. »Nå,
har du begraft käringen än?». Prästens snopna uppsyn
och de närvarandes svårighet att hålla sig allvarsamma
kan man lätt tänka sig.
Fjäsk och krumbukter voro inte rätta sättet att vinna
kungens bevågenhet. Det fick den på sin tid bekante hof-
snickaren Dumrath erfara enligt hvad följande anekdot ger
vid handen.
Efter änkedrottning Desiderias död sökte och erhöll
denne audiens hos kungen, och infann sig klädd i djupaste
sorgdräkt, med hvit långhalsduk och plöröser. Snickarens
ärende var att »underdånigst» anhålla om beställningen af
enkedrottningens likkista. Konungen lofvade att tänka på
saken, och D. närmade sig dörren under många och djupa
- 628 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
