Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. -- Intressen och vanor. -- I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp från jorden, men dock icke på annat sätt än att han
hvar gång kom ned igen på fötterna. Men slutligen märkte
Blücher, att han började bli trött, och då han icke som
dansk officer och adjutant hos kung Frederik ville låta
lägga sig, samlade han sina krafter, lyfte kung Karl upp i
luften, vände honom om och lade honom på det sättet till
marken.
Blixtsnabbt var kungen uppe på benen. Det franska blo-
det hade kommit i kokning. Han tog af sig mössan, kastade
den på marken och sade:
»Nu för tusan skall det bli allvar af!»
Blücher stod då med blottadt hufvud och nekade att åter
upptaga striden. Kungen vände sig då om till de tusenden,
som stodo som åskådare, och sade:
»Är det då ingen af er pojkar, som kan ta ett tag med
dansken?»
De flesta ögonen vände sig mot en stor och grof karl,
som stod där med uppkaflade skjortärmar. Det var sme-
den på stället.
»Kom fram du!» ropade kungen, »och låt mig se, hvad
du duger till!»
Blüchers takt svek honom icke vid detta kritiska ögon-
blick. Med imponerande värdighet närmade han sig sme-
den och sade:
»Är det du, som påstår att du är starkare än din kung?
Försök nu, om du kan böja min arm.» – Med detsamma
sträckte han ut armen mot smeden, som försökte böja den,
men icke förmådde det. – »Räck nu ut din!» sade Blücher.
Därpå gaf han honom en stöt i armbågen, medan benet
sattes bakom smeden, som vacklade ett ögonblick för det
våldsamma slaget och därpå föll raklång omkull i gräset.
Blücher vände sig därpå till de kringstående och sade dem,
att de för framtiden icke skulle lita på hvad smeden sade:
»Han vill inbilla er, att han är starkare än er kung, och
det är ingen af er.»
Kung Karl hade under tiden lugnat sig alldeles. Han
spände af sig sitt gehäng och sin sabel och bad Blücher
taga emot dem och bära dem som ett bevis på, att det för
framtiden icke skulle finnas något groll från någondera sidan.
Det kan ju onekligen synas rätt egendomligt och lustigt,
att denna kungens etikettlöshet icke sällan visar sig mycket
bjärt just i sammanhang med ordensväsendet, som han
- 632 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
