Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. -- Intressen och vanor. -- I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framträda i gärningar, ord och graden af tolerans, icke
sällan vara befogad och af intresse.
Med att alldeles förbigå erotiken kan det dock rätt ofta
vara betydligt svårare, både därför att den i somliga fall
framträder så ohöljdt och därför att den i många lif faktiskt
spelat en så ingripande roll, vare sig af ödesdiger eller
välgörande betydelse, att lifsutvecklingen icke låter sig till
fyllest förklaras eller skildras utan ett ingående äfven
på det gebitet. »Hvar är kvinnan?» är och förblir ändå i
många fall en stor sanning.
Särskilt vore det väl litet naivt eller tillgjordt, för att inte
använda något annat uttryck, af den, som vill söka ge en
föreställning åtminstone om hufvuddragen af kung Karls per-
sonlighet, att alldeles tillsluta ögonen för erotikens stora roll
i kung Karls lif. Äfven så högst respektabla föredömen
som fru Cecilia Bååth-Holmberg och professor Lorentz
Dietrichson ha ju icke underlåtit att syssla rätt omstän-
dligt med det kapitlet, och jag skall icke heller träda grann-
lagenheten mera för när, än hvad de gjort.
Hvad det religiösa gebitet angår skall jag hufvudsakligen
inskränka mig till att i korthet åberopa hvad andra därom
haft att meddela.
I Edv. Edholms innehållsrika dagboksanteckningar från
Karl den XV:s dagar finner man så t. ex. beträffande skärs-
torsdagen den 18 april 1867 följande annoteradt: »Kungen
och drottningen hade som vanligt denna dag nattvardsgång
i slottskapellet. Församlingen tillhör mest hofstaten och
de kungliga teatrarna, af hvilka en stor del går till skrift
vid påskveckans ingång. Kungen var i religiöst hänseende
långt allvarligare än hvad med en ytlig kännedom af hans
person kunde antagas; därom vittnade hans ej sällan djup-
gående samtal, hans i botten ödmjuka och ofta sorgsna sinne
och bland yttre föremål äfven hans psalmbok, som bär spår
af flitigt begagnande.»
I Bååth-Holmbergs arbete anföras ock som bestyrkande
kungens religiositet hvarjehanda utdrag ur såväl tryckta som
- 637 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
