Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. -- Intressen och vanor. -- I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan mans. Detta ej blott därför, att hans synder verka
mer ödeläggande på den offentliga moralen, än hvad andras
göra. Men också därför att de på andra sätt gripa så djupt
in i folkets hela offentliga lif. De nedbryta folkets aktning
ej blott för den enskilde konungen, utan för konungadömet,
för författningen i dess helhet. Och det kan komma att
undergräfva konungasläktens egen lifskraft och duglighet i
flera led. – – – Hos ett troskyldigt och jämförelsevis
ofördärfvadt folk som vårt kunde Karl XV:s utsväfningar ej
annat än verka förskräckligt undergräfvande på kärleken till
konungadömet och aktningen för det. Ha ej våra präster
insett detta? De se dock så väl de skadliga verkningarna
till och med af den obetydligaste redaktörs eller insändares
oförsynta skrifverier. Eller om de hade öga också för ko-
nungens synder, hvarför nämnde de dem aldrig i sitt myckna
tal om de nedbrytande krafterna inom vårt folk. – – –
Hvarje nation, som har konungadömet kärt, borde lugnt och
allvarligt säga ifrån till sin konung, att det första villkoret
för att hans släkte skall kunna häfda sin ställning, är att
den för ett sedligt lif.»
Hvad är »Kongen»? När den första upplagan kom ut,
betraktades den, som man minnes, allmänt af den dåtida ton-
gifvande nordiska kritiken som en infam smädeskrift mot ko-
nungadömet och väl äfven mot den föregående eller dåvarande
unionskonungen personligen. Vederbörande bemödade sig
ock med stor ifver att genom hån eller öfverlägsna estetiska
historiska och filosofiska deduktioner taga alldeles kål på
densamma. En norsk tidning var nog välvillig att rekom-
mendera författaren till tukthus. En senare tids kritik ser antag-
ligen litet lugnare på dikten: Grundtanken är den enkla och
icke nya, att det konstitutionella konungadömet är en öfver-
gångsform till republiken, och det originella ligger i att taga
problemet på en inre linje, i att rikta angreppen på insti-
tutionen med utgångspunkt från kungens egen person i kraft
af den skada, han som människa måste genom själfva insti-
tutionen taga till sin själ (Brandes).
Fru C. Bååth-Holmberg, som ju också varit specialist på
Björnson både som människa och författare, har för egen
del följande onekligen ganska originella syn på stycket: »En
- 646 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
