Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. -- Intressen och vanor. -- I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Ölandsjakterna deltog kung Karl personligen 1864, 1866
och 1868. Några samtida skildringar i pressen torde ge den
lifligaste föreställningen om kungens personliga uppträdande
och om dessa jaktfärder i öfrigt. Vi göra därför till en bör-
jan utdrag ur korrespondenser till tidningen Kalmar angående
Ölandsjakten september 1864:
Öland är rikt på harar och rapphöns. I Ottenbylund beta
skaror af hjortar. En bättre jaktmark kan således knappt
önskas.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Ingen torde mer än just en kung skratta åt den mänskliga
svagheten, nyfikenhet. Säkert är, att kung Karl många
gånger roat sig på dess bekostnad.
Men berätta nu, berätta.
Nåväl då.
Se här något på toalettens vägnar: Vid ankomsten till
Ottenby var kungen och hans sällskap – med undantag af
landshöfdingen i Kalmar Skjöldebrand – klädda i jägardräkt
med bössa på axeln, skjutväska vid sidan och benkläderna
nedstoppade i stöflarna. Något ombyte af toalett skedde
icke förrän till middagen, i det man då drog på den svarta
fracken. Tvenne öländingar presenterades och befalldes till
middagen.
Nå ja, men hur gick det till vid bordet.
Jo, kungen var under måltiden mycket munter och befallde
att blomstervaserna på bordet skulle borttagas, emedan de
skymde utsikten. H. m:t begagnar af sådan orsak ej vaser
»på sitt eget bord». Dessutom berättade han tilldragelser
och jakthistorier ur sitt eget lif på ett sätt, som förvissade
de närvarande om att man i kungen hade för sig en prak-
tisk jägare.
Af damer fanns det vid bordet blott fyra: fruarna Beijer
och Ulfsparre, fröken Ulfsparre och mamsell Jennings.
Sedan kaffe var intaget, bar det följande morgon af med
den kungl. jägarskaran på en vurst till Ottenbylund. Där
anställdes klappjakt på hjort, och sköt konungen en af de
vackraste och största hjortarna. Han befallde, att den genast
skulle öppnas. Med kraftiga armar höll han hjorten upp-
rätt i luften, på det att blodet skulle afrinna.
Under jakten uttryckte h. m:t sin förtjusning med Ottenby
som den bästa »djurhage i världen». 250 hjortar voro i rö-
- 650 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
