Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. -- Intressen och vanor. -- I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med konungen på sjöfågeljakt, men om det nu var det skä-
let, att det då var ondt om fågel och jakten till följd däraf
gick dåligt, eller om det var därför, att en gång en hagel-
svärm helt ytligt slog in i låret på en af deltagarne – nog
sagdt, den jakten hade egentligen intet vidare intresse för
honom; åtminstone ej när det var fråga om att från båt i
vass skjuta änder, kanhända något mera då man kunde stå
i land och skjuta fågeln i uthuggna gator. Älg- och rå-
djursjakt försummade han aldrig, när tillfälle därtill gafs, och
utom riket har jag varit med honom på hjort- och vild-
svinsjakter, hvarvid han aldrig förfelade målet.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Vid jakterna i trakten kring Ulriksdal voro, konungen själf
undantagen, vanligen endast två eller tre personer närva-
rande. Det här i närheten för konungens räkning arren-
derade, ganska stora området höll emellertid ingen ymnig
vildttillgång, ehuru där fanns både orre, tjäder och rapp-
höns – man kunde få gå bra nog länge, innan man lyc-
kades komma till skott. Men konungen var ju egentligen
outtröttlig, när frågan var om jakt. Mången gång kunde
visst deltagarne tycka det vara tid att sluta – man hade
sannerligen gjort sig förtjänt af sin middag, som dock rätt
ofta vinkade på ett par mils afstånd och afåts först sent
om aftonen efter återkomsten till Ulriksdal. Att börja med
brukade konungen bestämma hvar och när vi skulle äta
frukost, och åt hvilket håll jakten än gick, måste man då
begifva sig till utsatt plats för att få mat. Man fann där
allehanda läckerheter samt vin och öl – brännvin ej att
förglömma – lakejer passade upp och man hängaf sig så
åt stillandet af magens kraf af torrt och vått, att man se-
dan var föga lämpad att i solgasset återupptaga den afbrutna
jakten. Men det måste ju gå, hur svårt det än var. Efter
ett eller annat år föreslog jag, att ett försök måtte göras
att under jakten i närheten af Ulriksdal inställa detta slags
frukostätande samt att man i stället skulle hvar för sig l
jaktväskan taga med färdiggjorda smörgåsar och en plunta,
hvarjämte kungens jägare borde medföra en butelj rödt vin
att blanda med vatten. Förslaget möttes just ej med bi-
fall, men försöket skulle dock få göras för en gång; och
då detta utföll till belåtenhet, blef det sedan regel – de
stora frukostarna försvunno, och därmed kände man sig
belåten.
Konungens vanliga jaktkostym bestod af en grå ylleskjorta
- 657 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
