Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Kung Karl som personlighet. -- Intressen och vanor. -- I familje- och hofkretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var hedersgäst och i kungen fann en ifrig främjare – allt
detta är ju väl bekant och glömmes helt visst aldrig af
någon bland dem, som hade lyckan att få deltaga i jakterna,
vare sig dessa ägde rum vid Ulriksdal, på Öland eller
Billingen med ’Karl XV:s jaktklubb’ eller hos enskilda per-
soner.»
* * *
I hög grad utmärkande för kung Karl, innan sjukdomen
bräckt honom under hans senaste lefnadsår, var hans näs-
tan mirakulösa fysiska styrka och uthållighet. Densamma
ställdes icke blott vid jakterna, utan än mer vid mångahanda
andra tillfällen på svåra prof, som dock bestodos med glans.
»Kung Karl ägde», heter det i protokollet vid hans liköpp-
ning, »af naturen en stark kroppsbyggnad, som genom öfning
utvecklades och härdades, därjämte en ursprungligen god
hälsa, hvilken ofta genom öfveransträngningar togs i an-
språk. Likväl var under de tidigare mannaåren trötthet ho-
nom nästan en obekant känsla.»
Denna hans outtröttlighet är ock något, som hans samtida
ofta funno anledning att framhålla. »Kung Karl är den raskaste
karlen i sitt land. Därpå har han förut gifvit många bevis,
till hvilka härom dagen kom ett nytt. På torsdag afton ut–
bröt en stor eldsvåda nära Ulriksdal, hvarvid en stor del
af husen vid Öfver-Järfva lades i aska. Bland de första,
som anlände till brandstället, var konungen, som med sin
vanliga hurtighet satte sig i spetsen för släckningen och
icke uraktlät att själf lägga sin kungliga hand vid räddnings-
arbetet. Han dröjde kvar långt in på natten, hvilket dock
icke hindrade honom att morgonen därpå när solen bröt
fram jaga råbockar vid Ulriksdal och på Djurgårdsmarkerna
samt påföljande natt roa sig till dagens ljus.» (Söndags-
nisse 1863, nr. 37.)
Ansträngande måste ock ha varit de resor, han ofta tog
sig före i eländiga trakter, med obekväma fortskaffnings-
medel eller ock med en fart, som gjorde dem till sannskyl-
diga kurirresor, hvarunder han ock skulle vara med om mycket
- 659 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
